Pensionsblåsningen för låglönearbetarna
Nyligen meddelade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) att S/MP-regeringen och pensionsgruppen – där också Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna ingår – är överens om ett antal förändringar som ger mer i pension till de pensionärer som har det sämst ställt.
Garantipensionen ska höjas med 200 kronor från och med nästa år. Taket för bostadstillägg höjs samtidigt till 7 000 kronor, från dagens 5 600 kronor. Kostnaden för statskassan för höjd garantipension och bostadstillägg uppgår, enligt Strandhäll, till 2,1 miljarder kronor per år. Garantipensionen och bostadstillägget finansieras, till skillnad från inkomstpensionen, direkt från statskassan och av alla oss skattebetalare. Socialdepartementet räknar med att omkring 800 000 pensionärer kommer att få en ökad disponibel inkomst som följd av förslagen.
Att de sämst ställda pensionärerna får de bättre ställt tycker nog många är bra men samtidigt är det viktigt att lyssna på den kritik som kommer från bland annat pensionärsorganisationer och vissa fackförbund om att förslagen innebär att skillnaden mellan den som har arbetat ett helt yrkesliv och de som inte arbetat alls krymper.
”Vi befinner oss redan i en situation där skillnaden i pension mellan personer som arbetat heltid ett helt yrkesliv ofta inte får mer än 1 000 – 2 000 kronor mer per månad jämfört med någon som inte alls har arbetat. En skillnad som skulle krympa ännu mer av Pensionsgruppens förslag till höjningarna av garantipensionen och bostadstillägget”, srkiver Håkan Svärdman, Samhällspolitisk chef på fackförbundet FTF (ftf.se den 1 februari).
Även från LO-ekonomen Torbjörn Hållö, Svenskt Näringsliv och SPF Seniorerna hörs kritik om att höjningarna av grundtryggheten gör det mindre lönsamt att ha jobbat.
Det är en mycket allvarlig kritik. När skillnaden i pension mellan att ha arbetat ett helt yrkesliv i ett låglöneyrke och att ha arbetat väldigt lite, eller inte alls, blir för litet undergrävs hela förtroendet för pensionssystemet. Den bärande principen i pensionssystemet är livsinkomstprincipen, det vill säga att det som betalas in till pensionen under yrkeslivet avgör hur mycket du får i pension. Den som har slitit och släpat ett helt yrkesliv med ett låglönejobb, och därför har en låg inkomstpension, har skäl att känna sig lurad.
För samhället är det också viktigt att det alltid finns en betydande skillnad mellan att arbeta och att inte göra det, liksom att ha arbetat och att inte ha arbetat, eftersom hela välfärden bygger på att människor går upp på morgonen, går till arbetet och betalar skatt.
Arbetslinjen, att det ska löna sig att arbeta, har under lång tid varit på alla politikers läppar. Den måste givetvis gälla även för den som har arbetat: det måste finnas en väsentlig skillnad mellan att ha jobbat ett helt yrkesliv och att inte ha jobbat alls eller mycket lite.
