Östlings ord i rättan tid

Ledare ,
Leif Östling undrar vad han får för sina skattepengar. Det är det fler som gör.
Foto:

Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling har gjort Sverige en tjänst. Ja, utöver alla de miljoner som han har betalat in i skatt, förstås. Han har nämligen satt ord på det som många funderar över, inte bara i hans inkomstklass. Vad får vi egentligen för våra höga skatter?

Artikeln publicerades 7 november 2017.

Efter hans ord, som redan har blivit bevingade, har de vanliga indignerade rösterna hörts: Göran Greider, Ursula Berge, finansminister Magdalena Andersson. Man ska vara lojal och betala sin skatt, säger de.

Leif Östling är inte belagd med något brott. Han har betalat skatt i Sverige, precis som han ska, en ganska maffig sådan dessutom, och i Tyskland när han ska det. Vad dessa debattörer egentligen är upprörda över är, att han inte frivilligt har givit upp mer av sina pengar.

Den synpunkten är noterad. Än sen då?

För det första förstår dessa debattörer och politiker uppenbarligen inte riktigt hur effektiva Sveriges höga skatter är för att jaga bort företag och pengar ur landet. När Nordeas tilltänkta flytt blev känd, där den direkta orsaken var just Sveriges skatter, var finansministern och statsministern ute och fördömde.

Politikerna borde istället inse att när de stiftar lagar om skatter får det ett resultat i andra änden. En hög skatt kan även få oönskade effekter. Men det ägnar sig vänstern sällan åt att debattera. Bara om det giriga kapitalet som skor sig.

Reaktionerna kring skatteplanering handlar om moralisk indignation, inget annat. Och moralisk indignation över sådant som rör sig inom lagens råmärken kan man strunta i.

Sanningen är att vi lever i en global verklighet. Att förneka den är som att skälla på vädret och tro att det hjälper.

Det råder också fri rörlighet för kapital i EU. Fri rörlighet innebär att man har rätt att placera pengarna där man själv vill ha dem, inte där finansministern eller någon annan vill ha dem.

Om Magdalena Andersson värnar välfärden borde hon i stället fundera på hur hon får fler Östlings att flytta sina pengar tillbaka till landet, och hur hon ska behålla företag och banker i stället för att driva bort dem.

Hon borde också fundera över varför Sverige, med en av världens högsta skattetryck har en vård där köerna oavbrutet ökar, antalet hyrläkare ökar, en skola som inte klarar sitt uppdrag, liksom en krisande polis.

Svenskt Näringslivs Ekonomifakta visar exempelvis att hela 14 procent av våra pengar går till "allmän offentlig förvaltning”, siffror från 2015. Är detta okej?

Ska vi använda våra surt skattade pengar (som främst tillhör var och en av oss, inte staten) till skrytbyggen, som arenor och annat? Om vi inte gjorde det så kanske vi hade råd med en bättre omsorg, utan att jaga de ur landet som betalar lika mycket skatt som tusentals av oss andra tillsammans.

Leif Östlings ord är därmed ord i rättan tid. Han har lyft på locket till en angelägen debatt.