Om detta må ni berätta på första maj
Att Socialdemokraterna, i förhandlingarna med Centerpartiet och Liberalerna, vek ned sig i fråga om värnskatten väckte irritation inom arbetarrörelsen och en svekdebatt inställde sig omedelbart. Det morrades från både Vänsterpartiet och LO-borgen. Och moderater, kristdemokrater och sverigedemokrater har i populistisk anda vridit om kniven och påmint Socialdemokraterna om att de nu ska sänka skatten för de ”rika”.
Kritiken mot att värnskatten ska slopas bör man dock inte lyssna på. En ny rapport, ”Skillnad på marginalen”, från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi skriven av två av Sverige kunnigaste skatteekonomer, Spencer Bastani och Håkan Selin, klargör varför. Rapporten diskuterar svensk skattepolitik i ljuset av modern skatteforskning, med fokus på just marginalskatter.
Återigen borde man tillägga. För likt många nationalekonomer före dem - som bland annat Jacob Lundberg, Lennart Flood, Bertil Holmlund, Martin Söderström och Peter Birch Sørensen - skriver Bastani och Selin i rapporten att den högsta marginalskatten är så hög att skatteintäkterna, sannolikt, skulle öka om de sänktes.
"Under försiktiga antaganden befinner sig Sverige för närvarande på fel sida om ”Laffer-kurvan”, vilket innebär att skatteintäkterna antagligen skulle öka om marginalskatten sänktes för höginkomsttagare”, står det att läsa i rapporten.
Hur kommer det sig? Jo, när den högsta marginalskatten, skatten på den sist intjänade kronan, är för hög, som i Sverige, väljer människor helt enkelt att göra helt andra saker än att arbeta en extra timma. Och skatteintäkten från en arbetstimma som aldrig arbetats är som bekant noll kronor – även om skatten är 100 procent. Om skatten på den sist intjänade kronan sänktes skulle bortfallet av skatteintäkter mer än väl kompenseras av att folk arbetade mer.
Detta borde även vänstern i allra högsta grad våga ta till sig. Som Bastani och Selin lakoniskt konstaterar: ”För alla politiker som på sikt vill fördela mer resurser till de sämst ställda finns det alltså en hel del reformarbete att göra.” Det är bara att instämma.
Om finansminister Magdalena Andersson eller statsminister Stefan Löfven vill kan de pedagogiskt förklara, med stöd av nationalekonomisk forskning, att det ligger i allas intresse att sänka de höga svenska marginalskatterna. Kanske vore första maj en lämplig tidpunkt? Regeringen har ingen anledning i världen att skämmas för att den ska avskaffa värnskatten.
Den utlovade stora skattereformen erbjuder ett tillfälle att ta ett helhetsgrepp om skattesystemet. Och allt handlar inte om sänkta skatter på arbete. Det finns goda argument varför vissa skatter borde höjas i utbyte mot att andra sänks. Bastani och Selin argumenterar i rapporten exempelvis för att fastighetsskatten borde bli progressiv och att klyftan mellan skatt på arbets- respektive kapitalinkomster borde minska. Denna ledarsida har tidigare argumenterat för att momsen borde bli enhetlig och att beskattningen av fastigheter borde öka i utbyte mot lägre skatter på arbete.
Hur den exakta utformningen av ett nytt skattesystem ska se ut kan man diskutera länge. Men en sak står helt klart: den allra högsta skatten på arbetsinkomster är kontraproduktivt hög. Den minskar friheten utan att öka rättvisan. Sådana skatter ska bort.
