Och ni undrar varför ingen vill samarbeta med er?

Ledare Artikeln publicerades
”Det finns bara två val, seger eller död”, menar Mattias Karlsson (SD).
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT
”Det finns bara två val, seger eller död”, menar Mattias Karlsson (SD).

Sverigedemokraterna vill behandlas likt alla andra demokratiska partier. Det förtjänar de inte. Chefsideologen Mattias Karlssons (SD) eftervalsreflektion är en god påminnelse om det.

Sverigedemokraterna gjorde ett bra val, inte minst här i Blekinge. De röster de nu har fått i riksdagsvalet ger dem representation i riksdagen i proportion till deras stöd i valmanskåren. Detta innebär att SD kan rösta för eller emot lagförslag som läggs fram i riksdagen. Så fungerar det i en demokrati.

Men att ett parti får 17,5 procent av rösterna ger inte partiet någon rätt att sitta i regering, utgöra regeringsunderlag, ingå samarbeten eller förhandla med andra. Inget parti, som saknar egen majoritet, är garanterat ett inflytande som sträcker sig utöver att rösta i riksdagen. Så fungerar det i en demokrati.

Avgörande för om partier vill samarbeta med andra är om de delar sakpolitisk gemenskap och gemensamma värderingar. Skiljer dessa sig allt för mycket finns inga förutsättningar för samarbete. Så fungerar det i en demokrati.

Mindre än 24 timmar efter att valurnorna stängdes i söndags skrev Sverigedemokraternas gruppledare i riksdagen, tidigare vikarierande partiledare och ”chefsideologen” Mattias Karlsson en reflektion över riksdagsvalet. Mellan raderna lyser frustrationen över att SD stannade vid 17,5 procent tydligt igenom.

I sitt inlägg skriver Karlsson att ”Det finns ingen tid att vila eller smörja brustna illusioner och förhoppningar. Vi har inte valt det här, men våra motståndare har på riktigt tvingat in oss i en existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad. Det finns bara två val, seger eller död.” Av samma inlägg framgår också att Karlsson anser att Sverigedemokraterna utgör den ”lilla skara av patrioter” som ”ödet” har utsett att rädda Sverige.

Till inlägget fanns en målning, Regementets kalk, där karoliner knäböjer för att ta emot nattvarden i samband med slaget vid Fraustadt (1706).

Det är en avslöjande ”appell” Karlsson har författat.

Man kan föredra Stefan Löfven framför Ulf Kristersson. Eller Jan Björklund framför Isabella Lövin. Man kan tycka bättre om Miljöpartiet än Liberalerna. Eller Centerpartiet framför Kristdemokraterna. Men inget av dessa val innebär ”död”.

Det finns problem i Sverige, självklart. Vissa av dem är stora, andra är mindre. Men inget problem är så stort att det är befogat att tala i termer om en ”existentiell kamp om vår kulturs och vår nations överlevnad”. Inget av de problem vi har i Sverige motiverar krigsretorik. Trots allt är Sverige en stabil demokrati och vi är ett av världens rikaste länder.

Och vem är ”fienden”? Är det de övriga 82,5 procenten - det överväldigande svenska folkflertalet - som inte röstade på SD? Är vi fiender till Sverige? Våra arbetskollegor, vänner eller grannar som flytt till Sverige? Är de fienden?

I valrörelsen fick vi veta att Jimmie Åkesson inte vill välja mellan Frankrikes president, demokraten, Emmanuel Macron och nationalchauvinisten Vladimir Putin. Under mandatperioden har Kent Ekeroth stått i riksdagens talarstol och hyllat Ungern och dess auktoritäre ledare Viktor Orbán. Nu talar Karlsson om existentiell kamp och att valet står mellan seger och död.

Och Sverigedemokraterna undrar varför ingen vill samarbeta med dem?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.