Nu har S reglerat sin skuld till LO, notan tar skattebetalarna

Ledare ,
Foto:

Staten ska återigen subventionera fackavgifterna. Det är inte svårt att förstå varför frågan är prioriterad av LO, S och V. Men jag tvivlar på att särskilt många väljare tycker att subventioner till fackförbunden är en prioriterad fråga.

Regeringen och Vänsterpartiet är överens om att avdragsrätten för fackföreningsavgifter ska återinföras.

Det är drygt tio år sedan den möjligheten försvann. Det skedde i samband med att alliansen på bred front började sänka inkomstskatterna för vanligt folk. Att avdragsrätten försvann gjorde det visserligen dyrare att vara med i ett fackförbund men eftersom inkomstskatten samtidigt sänktes var det en vinstaffär för löntagarna.

Och med mer pengar på fickan ökade också valfriheten. Vad är viktigaste i den egna ekonomin: pengar till Handels, Kommunal, Jusek eller någon annan utgift?

Föga förvånande har det sedan dess hörts återkommande krav från framför allt LO-förbunden om att avdragsrätten måste återinföras. Att staten, det vill säga skattebetalarna, bjuder på en del av fackföreningsavgiften gynnar så klart fackförbunden. När priset på medlemskapet går ner räknar man med att medlemstalen går upp.

Fram till nu har LO:s krav inte fått något gehör. Finansminister Magdalena Andersson (S) har helt enkelt lämnat beskedet att det finns andra prioriteringar som är mer angelägna att använda skattebetalarnas pengar till än att subventionera fackförbunden.

Skandalerna kring framför allt fackförbundet Kommunal, landets största fackförbund, har väl inte heller gjort att folk i gemen tycker att just fackföreningsrörelsen är i behov av skattebetalarnas pengar.

Men nästa år är det valår. I en intervju i Kommunalarbetaren från i vintras apropå subventionerade fackavgifter utbrast Torbjörn Johansson, avtalssekreterare på LO: "Det här är en skuld de (Socialdemokraterna, reds anm) har kvar att reglera" (Kommunalarbetaren den 23 februari).

Johansson syftade på att återinförd avdragsrätt fanns med bland frågorna S gick till val på. Men man kan också tolka avtalssekreterarens uttalande på ett helt annat sätt.

Det är ingen hemlighet att flera LO-förbund och LO centralt är trogna bidragsgivare till S. Enskilda fackföreningsmedlemmar kan inte säga nej till att delar av deras fackföreningsavgifter slussas vidare till den socialdemokratiska partiapparaten, oavsett om de är socialdemokrater eller sverigedemokrater.

När representanter från LO talar i termer av att S har en skuld att reglera kan man alltså förstå det rent bokstavligt. Man har ställt upp med pengar till Socialdemokraterna, valarbetare i valstugorna och eldunderstöd i den politiska debatten och man räknar kallt med att få någonting i utbyte.

Oaktat detta, den främsta invändningen är nog ändå denna: när jag hör folk tala om problem i vårt samhälle kommer polisen ständigt på tal, liksom tillgängligheten till sjukvården eller kvaliteten i äldreomsorgen. Sällan, eller snarare aldrig, hör jag folk i gemen efterlysa statliga subventioner till fackförbunden. Men så umgås jag inte heller med särskilt många fackliga ombudsmän.

Nu ska 2,7 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar gå till att subventionera fackförbunden. Det är nog många som håller med om att de pengarna skulle göra större nytta på andra håll.