Myter om vinsterna i välfärden

Men trots den stenhårda kritiken från regeringens egna expertmyndigheter, utredningens egna experter och branschorganisationer har regeringen inte backat. Den 7 juni kommer riksdagen att rösta om regeringens vinsttak.

På upploppet inför omröstningen återstår nu för Socialdemokraterna att sprida myter och faktafel om sitt eget förslag och dess konsekvenser. Ett illustrativt exempel för detta var den insändare undertecknad Heléne Björklund, förstanamn på Socialdemokraternas riksdagslista, som publicerades i måndagens Sydöstran (den 28 maj).

I insändaren menar Björklund att regeringens förslag varken hotar valfriheten eller de små privata välfärdsföretagen. Inget kunde vara mer fel.

Revisionsfirman PwC menade i en utredning att ”förslaget från välfärdsutredningen är formulerat som ett vinsttak men mynnar i praktiken ut i ett vinstförbud för de allra flesta företagen.” Det säger sig självt att antalet företag kraftigt kommer att reduceras om de inte längre får göra någon vinst. Därmed kommer valfriheten att begränsas kraftigt.

Riksrevisionen varnade till och med för att utredningen inte klarlagt vilken beredskap det finns hos kommunerna att ta hand om det bortfall som kan vara resultatet av utredningsförslaget! En av Reepalus egna utredningsexperter har i en debattartikel skrivit att ”genom sin konstruktion ger utredningen ett giftpiller till välfärdsföretagen som gradvis kommer att dö ut” (Svenska Dagbladet den 25 februari 2017).

Det mycket komplicerade sätt som vinsttaket är konstruerat på slår dessutom betydligt hårdare mot små företag än de stora. Det kommer sig av att den maximala vinsten, enligt regeringens förslag, är beroende av storleken på välfärdsföretagets operativa kapitalet. Företag som har resurser att köpa fastigheter kan därmed plocka ut en större vinst än små företag som har lite kapital.

Allt tal om så kallade ”övervinster” är också uppåtväggarna överdrivet. Docent Henrik Jordahl menar tvärtemot Reepalu, Björklund och S att välfärdsföretagens genomsnittliga rörelsemarginal ligger på ungefär 6 procent, vilket är i paritet med jämförbara branscher. Vinstbegränsningarnas förespråkare har inte heller kunnat presentera en enda undersökning som visar att lönsamma välfärdsföretag skulle vara sämre än olönsamma välfärdsföretag Och varför skulle de vara det? Att ett företag går med vinst är ju ett tecken på att det levererar något som människor vill ha.

Av någon oklar anledning tycker dessutom Björklund att börsbolag inte hör hemma i välfärdsektorn. Samtidigt vet vi att ett av de mest framstående exemplen på privat välfärdsverksamhet - med skyhöga resultat, många brukare och långa köer - är just börsnoterat, nämligen Engelska skolan. Att ett välfärdsföretag är börsnoterat låter kanske slagkraftigt i den socialdemokratiska retoriken men innebär i själva verket öppenhet, tydliga spelregler och långsiktighet.

Socialdemokraternas förslag om vinsttak i välfärdssektorn är ett stort hot mot valfriheten och både små och stora välfärdsföretag - i Blekinge och i Sverige i stort. S borde lägga av med att påskina något annat.