Myndighetschefer på turné förstör förvaltningen

Ledare

Varför är inte Dan Eliasson sedan länge ett avslutat kapitel som ämbetschef? Svar: Myndighetssverige är på dekis och följer lagarna lite som de vill.

Artikeln publicerades 8 september 2017.

Den pågående skandalen inom polisen bär tydliga spår av myndighetens interna krishantering så som den såg ut våren 2015. Det är uppenbarligen ett hafsverk för att hjälpa upp ett lönesystem som var på väg att haverera. I en poliskår där allt var kaotiskt behövde rikspolischefen inte ytterligare en förödande kris.

Myndighetens IT-avdelning pressade på för att få en lösning till stånd, enligt Ekot, 7/9.

Affären har fått de som redan var skeptiska till Dan Eliasson som rikspolischef, med rätta att bli ännu mer kritiska. Hans karriär har kantats av konstigheter - men att inte tydligt följa säkerhetsbestämmelser med bäring på rikets säkerhet måste vara ett av de allvarligaste misstagen hittills.

Den som vill läsa en utmärkt artikel om det allvarliga tillståndet i Myndighetssverige, bör läsa nyutkomna Dagens Samhälle, nummer 30.

Där skriver Jakob Heidbrink, docent vid Göteborgs universitet, om myndigheter som bara lyder lagen när det passar dem.

Han nämner ett antal skandaler, och konstaterar, att ”det ser ut som om förvaltningen lyder lagarna när det passar och ignorerar dem (...) när myndigheten anser sig behöva det.”

Han pekar också på hur hårt kritiserade chefer, som just Dan Eliasson, och före detta regionpolischef Annika Stenberg, turnerar runt på sina poster. ”Det ser ut som om det allmänna håller sina chefer om ryggen”, skriver han.

Det är ett intryck som förstärks i Dan Eliassons fall. När han uttryckte sina privata politiska åsikter om Sverigedemokraterna, gick dåvarande justitieminister Morgan Johansson ut och försvarade honom. Det är ”bra när statstjänstemän markerar”, tyckte han.

Och nu är han ansvarig för att ta beslut om Dan Eliasson ska sitta kvar.

Men det är nog Dan Eliasson själv rätt bekväm med. När han var i Ronneby i våras så ville han lugna Blekingeborna med att polisbemanningen kommer att bli bättre. Jag ställde då en fråga kring polisens oförmåga att reda upp situationen i Malmö. Eliasson gav ett avslöjande svar: ”Nja, men om du hör vad Morgan säger... förlåt, jag menar justitieministern... (...) så har han förhoppningar om att det ska lugna ner sig (...)”

Polischefen skrattar generat när han kommer på sig själv med att kalla dåvarande justitieministern för ”Morgan”. Det känns rätt unket, alltså.

Heidbrink påpekar också det uppenbara i att när höga chefer flyttas omkring i statsapparaten, så kan de omöjligen ha den insikt i verksamheten som krävs. Då kan saker lätt gå snett. ”Hur ska en sådan chef kunna garantera verksamhetens kvalitet?”

Den frågan är det fler än Jakob Heidbrink som har ställt sig. En polischef som kommer från Försäkringskassan och Migrationsverket och inte har någon polisiär bakgrund – hur lämplig är han på posten? Det är som om Sverige skulle ha en Överbefälhavare utan militär bakgrund - rena snurren.

Där har vi också delar av svaret på skandalen inom polisen och Transportstyrelsen: Okunskap. Heidbrink föreslår en rejäl utredning. Men av alla exempel som han drar i sin artikel står det klart att något annat behövs: Utbildning av de som sitter i högsta skiktet av våra myndigheter. Lagar är till för att följas, inte användas som rundningsmärken!