Miljöpartiets kulturgrupp säger nej till fri kultur

Ledare Artikeln publicerades
Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP).
Foto:Fredrik Sandberg/TT
Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP).

En arbetsgrupp inom Miljöpartiet vill att politiker ska räkna kön och hudfärg på landets museer och teatrar. Dessutom ska alla tvingas på utbildning i postkolonialism.

Att utse miljöpartisten Alice Bah Kuhnke till kulturminister måste ha varit ett av Stefan Löfvens mest besynnerliga beslut. Först en dag före valet hade Miljöpartiet tillsatt en arbetsgrupp för att ta fram en ny kulturpolitik. Innan dess var hela sakområdet nästan helt frånvarande i partiet.

Ett parti utan kulturpolitik hade plötsligt en kulturminister. Men det utlovades att politiken skulle utvecklas. Under måndagen presenterade arbetsgruppen sitt förslag.

I grunden finns det två olika sätt att se på kulturens roll i samhället. Det ena är det liberala synsättet, där kulturen existerar för sin egen skull. Vissa konstverk utmanar våra åsikter, andra finns bara för att de är vackra. Meningen och målet med konsten utformas bäst i mötet mellan publiken och utövaren. Politiken håller sig på avstånd.

    Det andra synsättet är det auktoritära, där kulturen ses som en förlängning av politiken. Konsten ska forma medborgarna i en viss riktning och användas för att genomdriva vissa åsikter om hur man bör se på världen.

    På punkt efter punkt ansluter sig Miljöpartiets arbetsgrupp till den senare synen. Det verkar inte finnas någon hejd på politikens makt.

    Exempelvis föreslår gruppen att kulturinstitutionerna (museer, teatrar, bibliotek, med mera) ska tvingas utbilda all sin personal och alla styrelseledamöter i postkoloniala teorier. Denna teoribildning bygger i korthet på att försöka förklara dagens samhällsproblem utifrån de effekter som den europeiska kolonialismen skapade.

    Postkolonialismen är inte okontroversiell utan har, likt de flesta teorier, mött kritik. Det är bara en, av många, sätt att se på världen. Men just denna teoribildning gillar Miljöpartiet, och vill därför tvinga på den på alla museer och teatrar i Sverige.

    Kulturgruppen vill också att det ska formuleras "mångfaldsmål" för kulturinstitutionerna. Med det kan inte menas annat än att man ska börja kategorisera folk efter hudfärg, etnicitet eller religion för att uppnå fastställda kvoter. De som inte når sina mål ska drabbas av sanktioner.

    Går förslaget igenom kommer folk att dömas efter sin hudfärg, inte efter sina prestationer.

    Det finns en mängd andra konstigheter i partiets programförslag. Bland annat ska politiker lägga sig i ersättningen när skivbolag skriver kontrakt med artister, så att hälften av alla digitala intäkter ska gå direkt till artisten. För många bolag skulle det betyda konkurs.

    Troligtvis kommer Miljöpartiet försöka distansera sig från programmet, och hävda att det bara handlar om en arbetsgrupp. Men sådana tillsätts inte slumpmässigt. De som sitter i gruppen, bland annat en ledamot av riksdagens kulturutskott, är de som partiet har ansett mest lämpliga att utarbeta politiken.

    Det säger något om Miljöpartiet. Det var vågat, men inte klokt, att ge dem kulturministerposten.