Mer nattväktarstat i staten

Ledare Artikeln publicerades
ÖB Micael Bydén presenterade under tisdagen Försvarsmaktens budgetäskande.
Foto:Lars Pehrson/SvD/TT
ÖB Micael Bydén presenterade under tisdagen Försvarsmaktens budgetäskande.

Både polisen och försvaret har presenterat sina budgetunderlag. Politikerna måste satsa mer på statens absoluta kärna.

Bland nyliberaler talas det om den så kallade nattväktarstaten.

Det är den minsta stat man överhuvud taget kan tänka sig. En stat där det allmännas uppgifter är begränsade till ett minimum av uppgifter, att upprätthålla inre och yttre säkerhet. Polis, försvar och rättsväsende är det enda som det allmänna ska åta sig, resten ska skötas av medborgarna på egen hand.

Det är en form av liberalism som denna ledarsida inte bekänner sig till, men det kan från en tid till annan vara värt att fundera över nattväktarstaten. Alltså, att det som är en stats mest grundläggande uppgift är att upprätthålla den inre och den yttre säkerheten.

    Både polisen och försvaret har nu presenterat och skickat in sina budgetunderlag.

    Polisen menar att dess resursbehov kommer att uppgå till ytterligare 3,9 miljarder kronor under perioden 2018-2020. "Om ytterligare anslag inte tillförs behöver Polismyndigheten redan under 2017 fatta beslut om att antalet anställda måste återgå till tidigare nivåer, vilket innebär en minskning med i storleksordningen 1 000 anställda", skriver rikspolischefen i sitt förord.

    Försvarsmakten menar i sin tur att det saknas 6,5 miljarder kronor fram till 2020 till följd av den så kallade urholkningseffekten av anslagen. Exempelvis har en högre dollarkurs påverkat kostnaderna för stora materielkontrakt. Att genomföra redan fattade beslut har blivit dyrare.

    "Detta medför att Försvarsmakten behöver ta bort, reducera eller förskjuta tidigare planerade åtgärder vilket påverkar utvecklingen av krigsförbanden negativt.", skriver myndigheten. Samtidigt framhåller man att så länge den svenska förmågetillväxten inte går i takt med omvärldsutvecklingen fortsätter risktagningen att öka.

    Utöver de budgetförstärkningar som överbefälhavare Micael Bydén efterfrågar publikt finns också en hemlig lista över brister och åtgärder som försvarsmakten skickat till försvarsminister Peter Hultqvist (S).

    Det finns inget självändamål i att offentliga verksamheter kostar mycket. Men i fallet försvaret och polisen råder det ingen tvekan om att läget är alarmerande. Det behövs ingen utförligare beskrivning för att motivera ökade resurser. Det räcker med att nämna några fenomen: gängkriminaliteten, polisbristen och att ett aggressivt Ryssland satsar allt mer på försvaret samtidigt som USA anser att Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet.

    Sverige skulle kunna beskrivas som nattväktarstatens motsats - maximalstaten, ingen uppgift är för liten för samhället. Och skattetrycket är följaktligen ett av de högsta i världen.

    Men resultatet av så stora offentliga utgifter utan att det grundläggande uppnås ger upphov till två berättigade frågor: varför vi ska betala så mycket skatt och hur prioriteringar mellan utgifter görs.

    Med ett högt skatteuttag borde medborgarna självklart kunna förvänta sig att samhällets mest grundläggande uppgifter, det inre och det yttre försvaret, har och får tillräckliga resurser. Politikerna måste lyssna på både försvaret och polisen.