Makt korrumperar

Ledare Artikeln publicerades
Riksrevisorerna utfrågas av KU.
Foto:Izabelle Nordfjell/TT
Riksrevisorerna utfrågas av KU.

Vad händer med Sverige?

Under fredagen utfrågades våra tre riksrevisorer av Konstitutionsutskottet, för misstänkta fall av kompisrekryteringar och jäv. "Vänskapskorruption och inavel på Sveriges högskolor", löd rubriken på en debattartikel i Dagens Nyheter samma vecka. Och för bara två månader sedan uppdagades hur Skatteverkets chefer varnade en gammal vän för granskning.

I internationella jämförelser är Sverige ett av världens minst korrupta länder. Men sprickorna i fasaden verkar bli större och större. Det är många varningssignaler som ljuder.

I varje enskilt fall finns individer som är ansvariga, men ska vi förstå den negativa trenden måste vi också förstå vad den beror på.

    Sedan början av 90-talet har myndigheterna i allmänhet getts större självständighet och frihet från politikerna. Makt har delegerats ner och detaljstyrning ersatts av ramstyrning. Tanken har varit god. Proffsen vet trots allt bättre hur deras verksamhet ska styras än politrucker i regeringskansliet.

    Men det blev inte så mycket större frihet. Myndighetscheferna fick större makt ovanifrån, men också nedifrån de anställda. I stället för fria tjänstemän fick vi små furstendömen, där undersåtarna förväntas lyda sina överordnade.

    Autonomireformen för universitet och högskolor är ett typexempel. Lärare och professorer hoppades få mer att säga till om, i stället blev de allt mer styrda av rektorer och administratörer. Tyvärr är det knappast förvånande att vi nu får rapporter om missförhållanden i maktkoncentrationens spår.

    I inledningen till boken "Organisera oberoende granskning" av Louise Bringselius beskrivs samma tendens på Riksrevisionen.

    "Omfattande system för styrning och kontroll har etablerats och den professionella autonomin har minskat väsentligt, jämfört med hur verksamheten var organiserad på RRV och Riksdagens revisorer. Allt mer omfattande beslutsbefogenheter har koncentrerats till riksrevisorerna, trots att man från riksrevisorernas sida över lag har saknat (gedigen) erfarenhet från arbetet med effektivitetsrevision."

    Senare beskrivs hur de anställda upplever sig som allt mer styrda, och hur en tysthetskultur sprider sig. Boken kom ut 2013, innan några av dagens riksrevisorer hade tillträtt.

    I ett försvarstal på DN:s debattsida beskriver den avgångna riksrevisorn Susanne Ackum de problem som toppstyrningen skapat, i form av svällande byråkrati och ineffektivitet. Men hennes berättelse visar också hur hon själv varit en del av problemet. Bara efter någon månad på jobbet klampar hon in och vill förändra myndigheten, och trampar samtidigt över formella regler och gör kompisrekryteringar.

    "Tillfället gör tjuven" och "makt korrumperar" är besläktade ordspråk. Ska vi komma åt problemet med ökad vänskapskorruption måste utgångspunkten vara att försöka minska maktkoncentrationen, och skapa mer självständiga professioner.