Magstarkt att misstänkliggöra hela fredsrörelsen

Ledare Artikeln publicerades

Angående Anders Gustafssons krönika "Den så kallade fredsrörelsen genomskådad" (BLT den 21 juli).

Anders Gustafsson skriver i en krönika om att den svenska fredsrörelsen inte protesterar när Ryssland just nu tar in en jättestor atomubåt i Östersjön, medan det protesteras en hel del mot försvarsmaktsövningen Aurora och ett eventuellt svenskt Nato-medlemskap. Av detta drar han, i mitt tycke, väldigt långtgående slutsatser om den svenska fredsrörelsen. Jag uppskattar möjligheten att få nyansera bilden något.

Den svenska fredsrörelsen består av en rad olika organisationer, bland andra Svenska freds- och skiljedomsföreningen (grundad över 60 år före Nato), Kristna fredsrörelsen, Kvinna till kvinna och Svenska läkare mot kärnvapen. Engagemanget är brett, och handlar bland mycket annat om förbud mot vapenexport till länder som befinner sig i konflikt eller bryter mot mänskliga rättigheter, om efterlevnad av de internationella förbuden mot personminor och klustervapen, om ett generellt förbud mot kärnvapen och om att stärka kvinnors rättigheter och deltagande i frågor som handlar om fred och konflikt. Flera av organisationerna driver projekt kring fredlig konfliktlösning på plats i olika länder runt om i världen. Konkreta exempel finns på organisationernas hemsidor.

Enligt Gustafsson är detta dock bara en täckmantel för kritik mot Nato och USA, och hela fredsrörelsens trovärdighet står och faller med hur man agerar i fråga om den ryska ubåten. Låter det som att jag överdriver? Citat: ”Den så kallade fredsrörelsen är genomskådad. Dess budskap handlar inte om fred, utan om anti USA, anti Nato.”

    Jag har svårt att tolka detta på annat sätt än att Gustafsson uppfattar allt det arbete de olika organisationerna inom den svenska fredsrörelsen utför i Sverige och andra länder som i bästa fall värdelöst och i värsta fall förkastligt. Att på det här sättet misstänkliggöra hela den svenska fredsrörelsen är ganska magstarkt.

    Visst, jag skulle precis som Gustafsson gärna se protester när Ryssland kör eventuellt kärnvapenbestyckad atomubåt på internationellt vatten i Östersjön. Kärnvapen är ett säkerhetshot, oavsett vems de är. Men jämförelsen med Aurora haltar. Protesterna mot Aurora handlar för det första bara delvis om kärnvapen, och riktar sig för det andra framför allt till den svenska regeringen med budskapet att Sverige inte bör bjuda in eventuellt kärnvapenbestyckade fartyg till svenska hamnar. Det är trots allt en ganska avgörande skillnad.

    Patrik Johansson, statsvetare Umeå universitet

    Svar: Det finns ett land som olagligen annekterat Krim. Samma land befinner sig i krig med Ukraina i syfte att destabilisera landet och förhindra att det söker sig västerut. Samma land anföll Georgien 2008 och genomförde 2007 IT-attacker mot Estland.

    Samma land tar nu in den atomdrivna jätteubåten Dmitrij Donskoj, byggd för att bära kärnvapen, och kryssaren Pyotr Veliky, också den atomdriven, i Östersjön. Syftet är att skrämma.

    Nu vore tid för demonstrationerna, fredssångerna och kulturuppropen från vänsteraktivister och fredsrörelseaktivister. För Rysslands agerande, aggressivitet och kraftiga militära upprustning är det verkliga hotet mot freden i vårt närområde.

    När Sverige däremot försöker bygga säkerhet tillsammans med andra demokratier, med länder som på inga sätt hotar vår fred eller frihet. Ja, då inställer sig snart klagokören.

    Av detta drar jag slutsatsen att det verkar vara annat än fredens bevarande som driver många vänsteraktivister och fredsrörelseaktivister. Men det står alla fritt att dra de slutsatser de önskar av den talande tystnaden.

    Anders Gustafsson