Lööf och Kristersson tävlar om ledarrollen i alliansen

Ledare ,
Annie Lööf (C)
Foto:

Under partiledardebattens första timma under söndagskvällen debatterades välfärd och miljö. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är fixerade vid att straffskatta svenska företag, men koldioxidutsläppen stannar inte vid den svenska gränsen.

Artikeln publicerades 8 oktober 2017.

Det är inte ofta vi ger Jimmie Åkesson rätt på den här sidan - i något ämne. Men under söndagskvällens debatt hände det. Åkesson hade ett relevant argument i miljödebatten.

Medan Sverige har internationellt sett låga utsläpp (även om de är för höga per person ändå) så finns det naturligtvis mycket större fördelar att vinna, genom att hjälpa länder som Polen och Kina att komma tillrätta med sina utsläpp. Detta snarare än att straffbeskatta svenska företag och bilister, som Miljöpartiet och Vänstern vill.

Däremot vill Åkesson ju inte alls veta av det som verkligen skulle kunna avhjälpa det, nämligen mer av europeiskt samarbete.

Jonas Sjöstedt försöker å sin sida inbilla väljarna att enbart "de rika" kommer att behöva ändra sin livsstil för att minska klimatutsläppen. Sanningen är ju den att Sverige tillhör den globala överklassen, oavsett om man är "rik", "medelklass" eller "arbetarklass". Sjöstedt vet naturligtvis detta men vill hellre fortsätta sin tramsiga klassretorik.

Ja, det märks faktiskt att det är ett år kvar till valet - i bemärkelsen att det enbart är några korta månader dit. Förr var ett år en evighet i en valrörelse, men efter denna turbulenta valperiod har de flesta partier bråttom ur startblocken. Moderaterna kanske allra mest. Ulf Kristersson gav debatten närvaro och nerv.

Segast ut på banan är, som vanligt, Gustav Fridolin. Vad har hänt med honom? Han låter motdebattören - i det här fallet Annie Lööf - totalt dominera. Nu har ju Lööf en betydligt bättre miljöpolitik, så bra är väl det, men Fridolin har stora problem att göra sin debattröst hörd. Han verkar mest trött.

I andra timmen debatterades trygghet och säkerhet, brott och straff. För den som har följt samhällsdebatten under många år är det tydligt att debattklimatet har svängt mot hårdare straff. Och det är klart, att en vuxen person alltid är ansvarig för sina handlingar. Men det bästa botemedlet mot utanförskap är och förblir jobb och möjligheter till klassresor. Där har nuvarande regering en helt bakvänd politik, där man hellre strör pengar ovanifrån, snarare än att underlätta för människor att exempelvis starta företag.

Vi såg också en viss, och inte så subtil scenförändring. Sedan ett decennium är vi vana vid att allianspartierna stöttar varandra i partiledardebatterna. Det var mindre av det än vanligt, ja till och med frostiga stämningar här och var.

Möjligheten att vinna val handlar inte bara om att budgetarna ska passa ihop. Det handlar om att utstråla en vilja av att göra något tillsammans. Nu föreföll det rätt tydligt som om Lööf och Kristersson tävlade om att synas mest. Ett år är, som sagt, en oroande kort tid.