Liberaler bör driva en anti-jante-politik
Liberaler och konservativa vill ju gärna att individen ska få mer frihet och ansvar. Skatter bör sänkas för att stimulera ekonomin, men även för att varje människa bör ha rätt till sin egen inkomst. Staten ska helst sluta pilla och lägga sig i varje steg i livet, för vi bör ha rätt att själva bestämma så länge vi inte skadar andra.
Friheten en grund för lycka, eftersom den som utifrån egna drömmar får välja väg med större sannolikhet kommer att känna harmoni då. I marknadsekonomin, med sin kombination av frihet, öppenhet och krav, lockas individernas kreativitet fram, och då fylls vi av stolthet.
Det är ett vackert, kärleksfullt anslag för politiker att ha.
Men för att vi ska kunna ha ett Sverige där vi människor har större utrymme måste vi få fler att älska friheten. Och älska sig själva. Tro på sig själva.
Den som känner tillit till sin förmåga kommer att vara villig att axla ansvar och det är nödvändigt, för utan ansvarstagande invånare kan vi inte ha stor frihet. Om alltför många rusar omkring och bränner sina pengar den 25:e och struntar i hyran behövs styrning – annars drabbar den enes handlingar andra.
Därför bör liberala politiker driva en peppande politik som uppmuntrar och fyller oss med kraft. Den som önskar ett friare Sverige måste stötta, heja på, peppa, optimistiskt prata om glädjen i att skapa och växa – få så många som möjligt att känna att de är kapabla.
Risken är annars att människor inte är så hungriga på självbestämmande. Det kan tvärtom uppfattas som hotfullt, skrämmande, superläskigt. Att bli omhändertagen är inte bara bekvämare utan också ett sätt att slippa ifrån ansvar. Man behöver inte oroa sig över att välja fel för det går alltid att peka uppåt och säga ”GÖR NÅT”.
Med en anti-jante-politik ser väljarna en tydlig skillnad mellan höger och vänster. De ser hur vänsterpolitiker betraktar människor som stackare, som offer för omständigheter, klasstillhörighet eller diskriminering. Röda politiker vill vänligt stötta och hjälpa utsatta – men att se folk som svaga är att försvaga dem.
Risken är enorm att offerrollen blir en permanent identitet och ett skäl att ge upp och vänta på stöd uppifrån. Socialister passiviserar och hämmar därmed; de tystar och förminskar människor.
Makthavare som i stället uppmanar oss att kämpa emot oddsen väcker motivationen, och då ökar chansen att fler lyckas. En del har det tuffare och livet är orättvist på det sättet, men ingen enda människa är förlorad. Det ska man få höra. Det ska man känna. Det ska man veta. I grund och botten är du stark. Lär ut det till barnen i skolan. Berätta det för de nyanlända på asylboenden, för de arbetslösa på Arbetsförmedlingen. Prata om det med vänner, barn, grannar.
Om landet ska kunna fortsätta vara fritt, starkt och tryggt behövs en attitydförändring – både hos politikerna och hos oss allihop.
Det frigör både tankar och fötter. Det rör oss framåt, uppåt, varthelst vi vill.
