Liberala värderingar är något annat än en ljummen våg

Ledare
Ulf Kristersson lär behöva hela sin kapacitet för att tackla Moderaterna.
Foto:

Ulf Kristersson väljs till partiledare för Moderaterna i morgon, söndag. Kristersson har en unik möjlighet. Han kan räta upp sin företrädares otydliga politiska hållning. Han kan välja att gå på den liberala linjen och hålla stången mot de krafter inom Moderaterna som vill dra partiet i en annan riktning. Den chansen bör han ta.

Artikeln publicerades 30 september 2017.

Kristersson är kontroversiell redan innan han väljs till partiledare. För ungefär en månad sedan cirkulerade ett så kallat "mem" på sociala medier, vars ursprung var rätt makalöst. Från Sveriges Radio, med Ekots logga högst uppe till höger, lades det ut en bild av Kristersson med femton punkter, varav tio var rakt negativa och fem av sorten "lämnar politiken" eller "kandiderar till partiledarposten för M".

Man hade kunnat tro att någon ville smutskasta Ekot genom publiceringen, men så väl förhöll det sig inte.

Någon på Ekot tyckte att publiceringen var lämplig. Redaktionen bad sedan om ursäkt.

Men tyvärr - när det gäller nätet så är gjort gjort och det som är publicerat är publicerat. Det finns ingen återvändo där.

I budgetdebatten i riksdagen i förra veckan, fick Vänsterpartiets Ulla Andersson för sig att ljuga ihop en historia om Kristersson.

Hon ojade sig om Moderaternas syn på människor, och att han uttryckt att psykiskt sjuka borde gå till jobbet i stället för att sitta i soffan och dega.

Det har han aldrig sagt - Kristersson blev med rätta rasande och Andersson bad om ursäkt senare under debatten.

Men sagt är sagt.

I mars i år blev det känt att flera moderata toppolitiker var kritiska mot Kristerssons sätt att föra de ekonomiskpolitiska frågorna i partiet. Andra menade att det handlade om en samordnad attack mot Kristersson.

Det är alltså uppenbarligen något med Ulf Kristersson som retar omgivningen. Men den som kan sin politik vet, att om man är en stridbar person kommer man förr eller senare att skaffa sig fiender.

Churchill tillskrivs felaktigt följande citat: “You have enemies? Good. That means you’ve stood up for something, sometime in your life.” [Har du fiender? Bra. Det betyder att du stått upp för något, någon gång i livet.] Oavsett källa ligger det mycket sanning i de orden. Det är de personer som har ett klart och tydligt budskap, och sakligt kan driva hem sina argument, som retar flest.

Ulf Kristersson lär behöva hela sin kapacitet som politiker för att tackla det uppdrag som väntar honom när han tar över Moderaterna.

Partiet har sedan semestrarna försökt att lansera en nystart genom att komma med en rad politiska utspel, som i försvarsfrågan, rättspolitik och migrationspolitiken. Men allt har drunknat i den allmänna partipolitiska turbulensen. Kristersson får bygga om allt från början.

Men det är bra.

Han har en unik möjlighet att läka vad som har gått snett i samarbetet inom alliansen. Han har en chans att hitta tillbaka till partiets liberalkonservativa hållning med tyngdpunkt i demokratin, liberalismen och individen, och hålla de krafter stången som vill dra partiet i en annan riktning. Framför allt har han en chans att ge Moderaternas politik en tydlig ideologisk profil igen.

Den chansen måste han ta.

Det sägs att Batras önskan var att driva partiet mer mot Gösta Bohmans politik. Alliansen bör försöka återvända till den goda politiska triangeln att jobb, studier och företagande ska löna sig - alltså det som de facto gjorde alliansregeringarnas politik framgångsrik till att börja med.

Moderaterna har alltid varit Europavänligt och öppet, och alltid för att Sverige ska vara med i en gemenskap. Moderaterna har också alltid betonat att det är den enskilda individens möjligheter som måste pysslas om och gödas, snarare än det allmännas bästa. Den enskilda individen ska också skyddas av en stark rättsstat och ett starkt försvar. Ur individen byggs sedan samhället.

Oavsett alliansens väl och ve är detta frågor som mer än någonsin ligger i tiden, oaktat ur vilken vinkel man betraktar dem.

Det var lätt att vara liberal när Berlinmuren störtade samman. Att hålla fast vid de liberala värderingarna när det blåser snålt kräver något annat än att följa med på en ljum våg.

Det kräver en övertygelse som Moderaterna måste befästa och en kamp som de måste vinna – om de nu vill fortsätta att vara en del av alliansen.

Annars är det stor risk att det borgerliga samarbetet i Sverige blir en saga all, för lång tid framöver.

Och en sak är klar: det scenariot har vare sig Ulf Kristersson, Moderaterna eller viktigast av allt, Sverige, råd med.