Kvinnors situation i utanförskapsområdena är en skam för Sverige

I Skoglunds reportage (Expressen den 16 maj) berättas om kvinnor som givit uppför länge sedan. Som sexbarnsmamman från Somalia som varit arbetslös i16 av de 18 år hon bott i Sverige eller om kvinnan som förutom att hämta och lämna sina barn i skolan sover bort dagarna. Hon vill arbeta, hon vill kunna försörja sina barn, men får inget jobb.

”Det känns som att man vill att jag ska kunna perfekt svenska, även omjag söker jobb som städare. Samtidigt är det först genom ett jobb jag kan lära mig den där perfekta svenskan”, säger hon.

Reportaget vittnar om hur kvinnor hålls isolerade och om hur de som försöker förändra sin situation möts av hat och ifrågasättanden.

Att ett stort antal kvinnor lever under sådana förhållanden i det land som berömmer sig för att vara världens mest jämställda är en stor skam.Utan samhällets stöd har de inte heller någon möjlighet att bryta utanförskapet och gå emot den mansvärld som håller dem fångna.

Det första och kanske allra viktigaste steget som måste tas är att de myndigheter som möter människor som kommer till Sverige slutar att endast vända sig till männen och acceptera dem talespersoner för hela familjeenheter.

I det ligger också att inte endast se fäderna som familjeförsörjare och bara erbjuda dem praktikplats eller annan sysselsättning. Liberalerna har föreslagit kloka reformer som att SFI för föräldralediga blir obligatoriskt i hela landet, och att man efter ett år inför en kontrollstation inom SFI, så att de som inte gjort framsteg erbjuds annan typ av språkundervisning. Har man, som många av kvinnorna i utanförskapsområdena, låg eller ingen utbildning fungerar det kanske inte att sätta sig i skolbänken och traggla svenska verb. I stället bör dessa kvinnor ges möjlighet att lära sig språket på jobb med enklare arbetsuppgifter.

Att få ut de nyanlända kvinnorna på arbetsmarknaden och in i samhället handlar lika mycket om integration som om jämställdhet, men även om att ge barnen som växer upp i dessa familjer bättre möjligheter. Som Liberala kvinnors ordförande Gulan Avci formulerade det i en intervju iDagens Nyheter (DN den 29 mars):

”Genom att kvinnor lär sig svenska, kommer i arbete och får en egen lön så kan de bli förebilder för sina barn och själva påverka de patriarkala strukturer och hederskulturer som finns i våra förorter”.

Att öppna dörren till samhället för de kvinnor som lever instängda och utsatta i landets utanförskapsområden är 2000-talets viktigaste kvinnokamp. Låt oss aldrig glömma bort det.