Kvarnarna mal långsamt men försvaret behöver resurser genast

Ledare

Inför den årliga försvarskonferensen i Sälen som genomfördes för några veckor sedan skrev statsminister Stefan Löfven att ”Sveriges fred, frihet och säkerhet ska värnas. Staten har ingen viktigare uppgift än denna”. Ett helt korrekt konstaterande av vår statsminister.

Artikeln publicerades 4 februari 2017.

Under samma konferens presenterade även försvarsminister Peter Hultqvist sin kommande försvarsberedning och den tillträdande ordföranden Björn von Sydow, som för de flesta kanske är mest känd som en tidigare socialdemokratisk försvarsminister. Eller rättare sagt nedrustningsminister, med anledning av det katastrofala försvarsbeslutet 2000 då huvuddelen av det militära försvaret avvecklades inklusive KA 2 i Karlskrona. Men nu handlar Björn von Sydows och försvarsberedningens huvudsakliga uppdrag istället om att rusta upp vårt försvar, något samtliga politiska partier är rörande överens om.

Frågan är om en långdragen försvarsberedning i snigelfart verkligen är rätt väg att gå när den negativa omvärldsutvecklingen åker expresståg? Den tidigare försvarsberedningen arbetade under exakt 1007 dagar. Ett arbete som slutade med att de politiska partierna ändå fullständigt ignorerade sina egna slutsatser när det kom till frågan om finansiering. Det hela ledde till ytterligare ett underfinansierat försvarsbeslut vilket i sin tur innebar att flera partier och en bred allmänhet strax därefter slog fast att det hela borde göras om, och det är här vi står just nu.

Den väg som regeringen nu har valt är i princip densamma som tidigare. I onsdags startade försvarsberedningen sitt arbete som ska slutredovisas den 14 maj 2019. Vi har alltså 832 dagar av försvarsberedande framför oss innan vi får ett besked om hur politikerna avser förstärka vårt försvar.

Men några pengar från detta arbete faller inte ut förrän tidigast 2021 och därefter ska Försvarsmakten omsätta det till faktisk försvarsförmåga vilket också tar tid.

Vi talar alltså om en ökning av försvarsförmågan som kommer att effektueras fullt ut om cirka åtta år. Helt orimligt givet Rysslands destabilisering och militära förmågeuppbyggnad i vårt omedelbara närområde.

Lägg där till ett oberäkneligt amerikanskt agerande efter Donald Trumps tillträde som president.

Givetvis måste vi ha en politisk process som tittar på försvarsbehoven bortom 2020, men det verkliga behovet är en snabb tillväxt av vår svenska försvarsförmåga här och nu. Överbefälhavaren vidtar alla åtgärder han kan inom ramen för vad som är ekonomiskt möjligt, men det är långt ifrån tillräckligt.

Utöver det militära försvaret så finns det ett omfattande behov av att se över och bygga upp det civila försvaret. Det civila försvaret ska skydda befolkningen, se till att samhället kan försörjas med livsnödvändiga resurser samt säkerställa att de viktigaste samhällsfunktionerna fungerar i kris och under krig. Det är dessutom en grundförutsättning för att Försvarsmakten ska kunna lösa sina uppgifter. Det civila försvaret prioriterades dessvärre bort efter kalla kriget slut då man inte ansåg att det fyllde någon funktion.

Lösningen hade varit att bredda försvarsberedningens uppdrag till att även föreslå åtgärder på kort sikt i syfte att säkerställa en nödvändig ökning av vår försvarsförmåga här och nu, istället för om åtta år. Det hade gjort den mer relevant samtidigt som det hade sänt en signal till vår omvärld att vi tar vår svenska säkerhet på allvar. Nu trycker vi istället på väckarklockans ”snoozeknapp” vilket tyvärr signalerar något helt annat. Stefans Löfvens ord om statens viktigaste uppgift känns plötsligt väldigt tomma.

Fakta

Niklas Wiklund

är oberoende försvarsdebattör och även känd under pseudonymen Skipper.

Visa mer...