Korten på bordet om det kontantfria samhället
Kontantanvändningen har minskat dramatiskt till förmån för digitala betaltjänstlösningar de senaste åren. Enligt Riksbanken har andelen kontanta betalningar i handeln minskat från omkring 40 procent 2010 till omkring 15 procent 2015. Det är alltså inte svårt att föreställa sig att vi inom kort kommer att nå en kritisk punkt där kontantanvändningens omfattning blir så liten att det blir vanligare att man inte kan betala med kontanter.
Samtidigt lägger alltfler banker ner sina lokala kontor. Och när det läggs ner leder det ofta till att andra servicefunktioner som uttagsautomater, insättningsautom
ater och serviceboxar försvinner. Som kund blir man hänvisad till bankernas digitala tjänster.
I en månadsgammal rapport från Sveriges samlade länsstyrelser till näringsdepartementet konstateras: ”Samtliga länsstyrelser bedömer att det finns geografiska områden eller orter i länen med bristande tillgång till grundläggande betaltjänster. Betaltjänstproblematiken, som tidigare förknippats med glest befolkade områden, förekommer nu även i vissa tätorter.”
I samma rapport konstateras att antalet aktörer som tillhandahåller kontanter i Blekinge har minskat dramatiskt på bara några få år. 2011 fanns det 82 serviceutförare/tjänster som tillhandahöll kontanter i länet. 2017 var motsvarande antal 56 stycken.
Till stor del drivs utvecklingen av att vi kunder förändrat våra vanor. Det är helt enkelt många av oss som tycker att det är smidigt att när som helst, och nästan var som helst, kunna betala räkningar över internet. Många av oss föredrar kort framför kontanter. Samtidigt talas det allt för lite om dem som inte hänger med i utvecklingen och om de risker som utvecklingen för med sig.
I takt med att vi blir allt mer beroende av digitala tjänster för att uträtta grundläggande betaltjänster växer den digitala klyftan. Långt ifrån alla har exempelvis fullgod tillgång till internet och långt ifrån alla kan använda internet. Här borde samhället göra mer i form av bredbandsutbyggnad och hjälp till äldre som inte behärskar den digitala tekniken.
När vi betalar med kort överlåter vi mängder av information om oss själva till dem som äger och kontrollerar de digitala betalmedlen. Så länge kontanterna finns bestämmer vi i viss utsträckning själva när vi vill ge denna information om oss själva till någon annan. Men den dag vi är helt hänvisade till att betala med kort eller Swish försvinner den valmöjligheten. Då blir alla våra inköp registrerade någonstans. Hur bekväma är vi egentligen med det?
Och hur står sig de digitala betalningsmedlen i händelse av en allvarlig kris? Om exempelvis elen slutar fungera en längre tid eller om internet avsiktligt störs ut av främmande makt? Då blir det i princip omöjligt att genomföra betalningar. Är vi införstådda med vilken sårbarhet det innebär? ”Frågan bör diskuteras mer”, skriver Länsstyrelsen Blekinge i rapporten.
Den tekniska utvecklingen är fantastisk på många sätt men den kommer inte alla till del och medför risker. Vi borde fundera mer över detta både som privatpersoner och på ett politiskt plan.
