Mattias Svensson: Kapitalismen är en självklar del av det goda samhället
Kritik mot nyliberalism, marknader och kommers har länge varit en stapelvara bland vänster och vissa konservativa. Inte undra på. Vänsterns kulturkritik kan vara både underhållande och träffsäker. Vem har inte förbannat konsumtionssamhällets överflöd när de trampat på en av ungarnas utspridda platsleksaker, eller funnit reklamens enkla budskap enerverande och förljugna? På samma sätt kan man nicka instämmande när konservativa rabblar självklarheter av typen ”människan kan inte reduceras till en ekonomisk varelse”, som om någon vore däremot.
Men det finns anledning att ifrågasätta deras slentrianmässiga kritik mot konsumtionen, kapitalismen och friheten som själlös och destruktiv.
Denna kritik missar nämligen två saker, som har att göra med den frihet för den enskilde som blir möjlig i ett samhälle byggt på kapitalism, det vill säga äganderätt, näringsfrihet, fria yrkesval, frivilliga utbyten till ömsesidigt gagn på marknader och frihandel över nationsgränser.
För det första: en fri ekonomi låter oss vara mer än ekonomiska varelser. Att leva i ett fritt och rikt kapitalistiskt samhälle ger oss stora möjligheter att tänka på annat än effektivast möjliga produktion och konsumtion. Att leva för att maximera sin inkomst vore ett fattigt liv. Specialiseringen i tusentals olika yrken i ett kapitalistiskt samhälle ger rika möjligheter att arbeta med något som utöver försörjning ger mening och intellektuell stimulans. Prispressen på resor och teknik ger möjlighet för allt fler att upptäcka världen, bilda sig och njuta film, musik och konst. Friheten som följer av kapitalismens ramverk låter oss också växa som annat än ekonomiska varelser, det är en av kapitalismens stora förtjänster.
Det är därför vi skrattar åt parodierna av konsumtionssamhällets excesser, som Lena Ackebos reklambladstroende Brynebrinkare, och nickar instämmande åt kritik av den tomma jakten på status i andras ögon, som få kritiserat så väl som kapitalismvännen Ayn Rand i romanen Urkällan (The Fountainhead). Den fördummande konsumtionen och själlösa statusjakten är avvikelser. De flesta av oss använder inte sin frihet så och avundas inte de som gör det.
För det andra: i den mån vi är ekonomiska varelser i ett fritt samhälle så tenderar det att ta fram goda sidor hos oss själva. Ja, det finns bedragare, girigbukar och hänsynslöshet också i företagsvärlden, men de uppmärksammas just för att de avviker från det normala. Det normala i en kapitalistisk ekonomi är att byta värde mot värde, så att båda tjänar på affären. Det normala är att ägna åratal åt att via utbildning, kreativitet och förvärvad erfarenhet bli så bra som möjligt på det vi gör i yrkeslivet, förmågor som vi använder för att betjäna andra. Varje dag uppfylls så samhällskontraktet av människor som går till jobbet för att uppfylla andras förväntningar. Det fyller butiker med mat, kläder och möbler, får kommunikationer att flyta och ger el och värme i våra bostäder, ofta har varje led involverat människor över stora delar av världen.
Socialister och konservativa förbiser att kommersen bygger gemenskap och trygghet. Den tar fram många av våra bästa förmågor, från att möta främlingar med vänlighet och respekt till år av kreativitet och förkovran i syfte att utveckla nya och bättre produkter och tjänster. Kapitalismen är en självklar del av en god samhällsordning.
