Kan självmord vara roligt?

Ledare Artikeln publicerades

"EXTRA EXTRA EXTRA! Lista på kränkta manliga författare som var så kränkta att dom tog sitt liv". Med den rubriken försökte programmet "Knyckare i P3" i dag locka till skratt. Inne i artikeln skämtades det hejvilt om hur patetiska anledningarna till deras olika självmord var.

Av förklarliga skäl väckte artikeln stor uppmärksamhet, och stor ilska. Försöket till skämt var plumpt och ämnet självmord är känsligt. Bara några timmar senare togs den ner.

Jag har en lätt ambivalent känsla till den inträffade incidenten. Att försöka bedriva opinion för att minska antalet självmord i Sverige är inte lätt. Många journalister vågar inte ta tag i ämnet av rädsla för att trampa fel. Responsen från läsarna kommer ofta i form av uppskattande mejl, snarare än genom att den delas vidare genom sociala medier och når en större krets läsare.

Rädslan att "väcka den björn som sover" och inspirera folk till självmord är ännu stor, trots att nästan all forskning visar att problemet snarare är det motsatta. Självmordstankarna finns redan där hos många, och första steget för att de inte ska bli verklighet är att börja prata om dem.

    Humor kan ofta fungera som en dörröppnare till att diskutera svåra frågor. Visst, P3:s skämt var plumpt, dåligt och okänsligt, men om vi vill kunna tala om självmord på ett lika naturligt sätt som om andra ämnen behöver vi också kunna skämta om det. Emellanåt kommer det innebära att någon eller några personer går över gränsen.

    Jag skrattar inte åt Knyckares självmordslista, men hoppas verkligen att händelsen inte gör dem för ängsliga för att våga ta upp och försöka skämta om ämnet igen. Tystnaden är trots allt farligare än ett eller annat snedsteg.