Kalla det LO-märkt snarare än rättvisemärkt

Ledare ,
Fairtrade ägs till hälften av socialdemokratiska LO. Majoriteten i Karlskrona vill att Karlskrona ska bli en Fairtrade City. Frågan avgörs på fullmäktige i dag.
Foto:

I dag, torsdag, röstar fullmäktige i Karlskrona med största sannolikhet för att kommunen ska bli en så kallad Fairtrade City. Det är svårt att förstå varför L och C anser att kommunen ska sprida marknadskritisk propaganda och att skattepengar ska läggas på den ineffektiva märkningen.

Organisationen Fairtrade lobbar ihärdigt för att kommuner runt om i Sverige ska bli så kallat Fairtradediplomerade. Och nu står Karlskrona på tur om majoriteten – S, L och C – får som den vill på torsdagens kommunfullmäktige.

Vad innebär diplomeringen?

Den innebär att kommunen ska tillsätta en Fairtradehandläggare. Han eller hon ska genomföra aktiviteter i kommunen som ska sprida rättvisemärkningens evangelium bland kommuninvånarna och de lokala handlarna, se till att kommunen köper in informationsmaterial från Fairtrade och se till att organisationens budskap marknadsförs i kommunens olika kanaler. Dessutom ska kommunen betala en årlig avgift för diplomeringen och kommunen förväntas öka sina inköp av Fairtrademärkta produkter.

Vilka står då bakom Fairtrade?

Fairtrade är uppdelat i en förening som driver opinion och ett bolag som tar betalt för licensieringen. Sistnämnda ägs till hälften av socialdemokratiska LO, andra hälften av Svenska kyrkan. Ju fler som handlar rättvisemärkta produkter desto mer pengar trillar in i företaget. Pengar som sedan investeras i bland annat opinionsbildning för vänsterrättvisemärkt handel.

Att S i Karlskrona är för att kommunen ska bli Fairtradediplomerad är alltså inte förvånande. Fairtrade har ju både organisatoriska kopplingar till arbetarrörelsen och ideologiska i form av marknadskritiken. Desto mer förvånande däremot är att L och C inte reagerat på att kommunen nu ska bli opinionsbildare för Fairtrades marknadskritik och okritiskt sväljer Fairtradekonceptet.

Som ledarsidan påpekat tidigare bör man vara kritisk mot rättvisemärkningen, en kritik som inte minst har stöd inom forskningen (BLT den 12 januari).

Överpriset som konsumenten betalar för den rättvisemärkta produkten är en ineffektiv metod för att överföra pengar från den rika till den fattiga världen. Detta eftersom konsumenternas subvention successivt minskar när den vandrar genom alla mellanled.

Att sätta marknadsmekanismerna ur spel, genom att garantera de producerande bönderna ett pris över världsmarknadspriset, får också konsekvenser.

För det första: ett pris över världsmarknadspriset kan leda till överproduktion vilket får konsekvenser för bönder som inte är licensierade, ty överproduktionen leder till ett ännu lägre världsmarknadspris. För det andra: subventioner förhindrar en nödvändig omställning till mer rationella jordbruk som är konkurrenskraftiga, just det som lyft och kan lyfta nationer ur fattigdom.

Den som vill handla rättvisemärkt får givetvis göra det. Men skattebetalarna ska inte lägga pengar på ineffektiv vänsterpolitik i de offentliga upphandlingarna. Skattebetalarnas pengar ska inte heller gå till kommunala opinionsbildare som för ut LO-anknuten marknadskritik. Det borde vara självklart, allra mest så för politiker som säger sig företräda liberalismen.