Replik: Jo, vi ska förse andra länders medborgare med bostäder
Emma Jaenson skriver, med anledning av att Amnesty släppt en rapport om utsatta EU-medborgares rättigheter, att det “i Sverige är det alldeles för enkelt att kräva förmåner med förevändningen att något är en rättighet” och att det är “direkt omoraliskt” att hävda att svenska staten har ansvar för andra länders medborgare. FN:s mänskliga rättigheter, enligt Jaenson, “innebär inte att en stat ska förse en annan stats medborgare med diverse sociala och ekonomiska förmåner”. Men det stämmer ju inte.
Det rapporten säger är inget nytt och inget som Amnesty hittat på. Mänskliga rättighetskonventioner som Sverige anslutit sig till gäller oavsett vad Jaenson tycker om saken, och detta gäller även ekonomiska och sociala rättigheter. Konventionerna stadgar tydligt att ansvaret gäller alla personer inom ett land och inte bara dess medborgare. Så sent som 2016 påpekade FN:s två mest prestigefyllda granskningsskommittéer, Människorättskommittén och Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, att Sverige inte kan blunda för utsatta EU-medborgares akuta behov när de är här, inte minst mot bakgrund av den systematiska diskriminering romer utsätts för i hela Europa. Om Jaenson misstycker kan hon ta det med Sveriges regering och riksdag, vilka har lovat att följa konventionerna.
Varför riktar inte Amnesty kritik mot Rumänien, frågar sig Jaenson. Det gör vi. Amnesty har arbetat för romers rättigheter i östra och södra Europa, inklusive i Rumänien, i åratal. Vi samarbetar med romska rättighetsorganisationer och vi driver frågor om romers rättigheter på EU-nivå. Men i likhet med FN:s människorättsorgan förstår Amnesty att de utbredda kränkningarna av romers rättigheter kräver både långsiktiga och kortsiktiga insatser. Det gäller att bryta århundraden av strukturell diskriminering, vilket tar tid, och det gäller att tillgodose de omedelbara behoven här och nu.
Inget land kan blunda för ansvaret för grundläggande rättigheter - och tak över huvudet och sjukvård är grundläggande rättigheter, inget annat - för dem som befinner sig i landet. Människorättsreglerna är tydliga. De mest utsattas behov och rättigheter får inte offras oavsett var grundorsaken till deras desperata situation finns. Dessutom är det bättre för alla, och inte minst för Sverige, om människor tillåts komma in i samhället och bidra i stället för att systematiskt stängas ute.
Johanna Westeson, sakkunnig i diskrimineringsfrågor på Amnesty Internationals svenska sektion samt huvudförfattare till rapporten “A Cold Welcome”
