”Invandring av flyktingar liknas vid pesten”

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Mindaugas Kulbis

Ju kortare erfarenhet av demokrati, desto större ovilja att välkomna flyktingar. Så tycks sambandet se ut i dagens Europa. Litauen är ett exempel.

Nyligen tog jag mig till ett av torgen i centrala Vilnius för att ge mitt moraliska stöd till en manifestation för ett generösare flyktingmottagande i Litauen. Knappt femton personer hade slutit upp - femton personer i en stad med över en halv miljon invånare!

Så litet är engagemanget här. Och inte nog med det: där fanns också en motmanifestation där ett tiotal personer stod med plakat som förklarade att Litauen inte fick bli någon "multikulturell djungel" och att de inte ville se "någon invasion av muslimska kolonialister".

Någon invasion har de ännu inte upplevt. Litauen har bara fått ett fåtal spontanflyktingar från Mellanöstern. I höstas accepterade man, efter vissa påtryckningar, att ta emot 1 105 flyktingar enligt det omfördelningsprogram som EU beslutat om.

    Men hittills har bara sex personer kommit, en irakisk familj och härom veckan ett syriskt par där kvinnan är engelsklärare och mannen grafisk designer. I tidningsintervjuer har de sagt att de vill skapa sig en framtid här. De borde tas emot med öppna armar, med tanke på att Litauen förlorat hundratusentals människor i arbetsför ålder till följd av utvandringen till rikare EU-länder.

    Men flertalet litauer ser inte det sambandet. En opinionsundersökning i vintras visade att drygt 60 procent av befolkningen ansåg att landet inte ska ta emot några flyktingar alls. De är framför allt negativa till flyktingar från andra kulturer och med muslimsk bakgrund - motståndet mot flyktingar från exempelvis Ukraina har inte alls varit lika stort.

    Synen på dem som är annorlunda tycks vara mer negativ i länder med en kort demokratisk historia. Vi ser det i de forna kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa, nu senast i och med det invandringsfientliga AfD:s stora valframgångar i östra Tyskland. Människor som levt instängda i diktaturer har lätt att se allt främmande som ett hot.

    Här i Litauen bidrar medierna till att uppmuntra en negativ attityd. Härom månaden träffade jag Bente Sandström, ansvarig för flyktingmottagningen i Nordanstigs kommun, som gästade en konferens i Vilnius. När jag frågade om hennes möte med lokala media svarade hon med en förbluffad min:

    - De ställde inga frågor om hur vi stöttar flyktingbarnen i skolan eller hur vi försöker hjälpa de vuxna in på arbetsmarknaden. De frågade i stort sett bara om våld och terrorism.

    En av de ansvariga för flyktingfrågorna på premiärministerns kansli, Rimantas Vaitkus, suckade tungt inför konferensbesökarna:

    - Flyktinginvandringen får bara negativ publicitet, den liknas vid pesten.

    Han jämförde Litauen med de välutvecklade demokratierna Sverige och Tyskland. Och kunde se en rad skillnader:

    - Där finns ett starkt civilsamhälle, där finns mängder av volontärer som vill hjälpa till, där finns en utbredd känsla av solidaritet med de svaga. Här i Litauen finns väldigt lite av allt detta.

    Men det finns en tapper minoritet som kämpar för att skapa ett mer solidariskt samhälle, 25 år efter Sovjetdiktaturens fall. De förtjänar all vår respekt. Därför begav jag mig till torget härom månaden och deltog i skanderandet: "Say it loud, say it clear, refugees are welcome here".

    Fakta

    Påhl Ruin

    är journalist och bosatt i Litauens huvudstad Vilnius

    Visa mer...