Ingen kommer undan prioriteringar inom välfärden

Ledare ,
Välfärd. Alla har rätt till ett gott liv, men välfärdsstaten måste prioritera.
Foto:Kallestad, Gorm
Välfärd. Alla har rätt till ett gott liv, men välfärdsstaten måste prioritera.

Kostnadsökningen inom assistansersättningen.

Debatten om assistansen fortsätter. Regeringens utredare Stig Svensson, som gjort en översyn av kostnaderna inom LSS, skriver på DN Debatt att utgifterna för LSS på sikt riskerar att fördubblas (DN den 7 februari). I dag kostar assistansen, som ges till knappt 15 000 personer, lika mycket som polis, domstolar, åklagare och Ekobrottsmyndigheten tillsammans.

Fusk är ett stort problem. Dock är kriminalitet inte den främsta orsaken till kostnadsökningen. Inte heller beror det på att fler får rätt till assistans – snarare tvärtom, antalet personer med stöd sjunker.

Att kostnaderna stiger orsakas främst av att antalet beviljade timmar ökat kraftigt. I snitt får en person assistansersättning 18 timmar om dygnet, vilket nästan innebär en fördubbling på drygt tio år. Detta eftersom Försäkringskassans regelverk är luddigt och inte sätter upp några begränsningar för vilka behov som kan ligga till grund för assistansersättning.

Samtidigt kommer berättelser fram i medierna om barn med andningsproblem som inte beviljas ersättning. Försäkringskassan avslår allt fler ansökningar. Men att neka assistans till personer som uppenbart är i behov av det är fel väg att gå för att minska kostnadsökningen. I stället borde omfattningen av rätten till assistans för resurskrävande semesterresor utomlands och liknande, vilket kommuner kan besluta om, ses över. Välfärdspolitik handlar som bekant om prioriteringar.

De som försvarar kostnadsökningarna i LSS brukar hävda att assistans är en mänsklig rättighet. Det är givetvis sant att alla människor har rätt att leva ett gott liv, i den utsträckning det är möjligt. Men i en offentligt finansierad välfärdsstat måste behov vägas mot varandra.

Som regeringens utredare poängterar lär efterfrågan på annan offentlig service att öka framöver. Precis som att det är värdefullt att värna funktionsnedsattas intressen är det rimligt att prioritera de äldres behov. Likaså kommer rättsväsendet att kräva mer resurser – i dag läggs våldtäktsanmälningar på hög, vilket är en kränkning av offren.

Ett polisväsende som utreder alla brott minutiöst är givetvis önsketänkande. Likaså att den svenska äldrevården skulle kunna leverera lyxmat till alla äldre varje dag. Högklassig kvalitet i statens kärnuppgifter och välfärdstjänster är ett ideal som ska eftersträvas – inom polis och äldrevård såväl som inom skolan och LSS. Men alla offentliga utgifter måste vägas mot andra intressen och värden.

Ett enkelt svar är så klart att det bara är att höja skatterna. Men samhällsekonomin mår inte bra av alltför höga skatter, som bromsar ekonomin och leder till mindre intäkter på sikt. Det var därför man gjorde om skattesystemet för snart 30 år sedan. Dessutom finns det en moralisk gräns för hur stor andel av månadsinkomsten det offentliga kan göra anspråk på.

Oavsett politisk hemvist kommer man inte ifrån det faktum att man måste prioritera. Med detta i åtanke är det uppenbart att det inte finns utrymme för en fördubbling av kostnaden för assistansersättningen.