Högre murar till arbetsmarknaden, det sista vi behöver

Ledare
Murarna in på arbetsmarknaden är höga redan i dag. Att göra korttidsanställningar dyrare för arbetsgivarna slår hårdast mot dem som har det sämst ställt på arbetsmarknaden.
Foto: Vincent Thian
Murarna in på arbetsmarknaden är höga redan i dag. Att göra korttidsanställningar dyrare för arbetsgivarna slår hårdast mot dem som har det sämst ställt på arbetsmarknaden.

Regeringens utredare vill göra det dyrare att anställa personer med tillfälliga anställningskontrakt. Det är illa tänkt och konsekvenserna slår hårdast mot de som har det sämst ställt.

Anders Wallner (MP) som har haft regeringens uppdrag att utreda hur arbetsmarknaden kan bli tryggare föreslår att arbetsgivarna ska betala högre arbetsgivaravgifter för tidsbegränsade anställningar (Dagens Nyheter den 31 januari och SOU 2019:5). Samtidigt ska arbetsgivaravgifterna för tillsvidareanställningar sänkas.

Motivet för Wallners förslag är förvisso lovvärt – att öka antalet tillsvidareanställningar på de tillfälliga anställningarnas bekostnad – men att höja trösklarna in på arbetsmarknaden är faktiskt ännu sämre tänkt än förslaget om ett nytt friår 2.0, som också finns med i Wallners utredning.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet, under ledning av professor Lars Calmfors, slog förra året mycket tydligt fast att förslag som begränsar visstidskontrakt är dåligt ut integrationssynpunkt. I en rapport konstaterade Arbetsmarknadsekonomiska rådet: ”Försök att genom lagstiftning eller andra metoder begränsa möjligheterna att anställa på visstidskontrakt riskerar därmed att försvåra arbetsmarknadsinträdet för denna grupp [utrikes födda, reds anm].” Arbetsmarknadsekonomiska rådet konstaterade, i samma rapport, att visstidsanställningar fungerar som en språngbräda på arbetsmarknaden: de ökar chansen till att få en fast anställning.

Att höja priset på tidsbegränsade anställningar, att höja trösklarna in på arbetsmarknaden, är alltså ett dåligt förslag för de mest utsatta på arbetsmarknaden, som till stor del är födda utomlands. Det kommer göra det ännu svårare för människor som redan i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden och att än fler blir hänvisade till att leva på bidrag. Under alla omständigheter måste det vara bättre för den enskilde att få en lön från ett otrygg anställning än att leva på ett lågt bidrag utan något jobb alls.

Detta är också relevant i en rättvise- och jämlikhetsdiskussion. Det absolut viktigaste för jämlikheten i Sverige handlar inte om att på olika sätt bekämpa rikedom genom att införa skatter på arv eller att höja skatterna på kapital- och löneinkomster. Nej, ur ett jämlikhetsperspektiv är det absolut viktigaste att se till att arbetslösheten sjunker, att de som är arbetslösa får ett jobb att gå till och att en egen lön kommer in på bankkontot den 25:e varje månad. En politik som är rättvis är därför en politik som ser till att det finns jobb.

Man kan givetvis blunda, stoppa huvudet i sanden och önska att denna målkonflikt inte existerar. Då blir det mycket enklare att gå med och sjunga internationalen på första maj. Men den som vill förbättra integrationen måste våga erkänna att denna målkonflikt existerar och inte göra murarna in till arbetsmarknaden ännu högre. Det är mycket bättre att människor har ett jobb, om än otryggt, än inget jobb alls och i stället leva på bidrag.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.