Hårt arbete lönar sig för Lööf

Ledare ,
Det går bra för Annie Lööf och Centerpartiet i opinionen just nu. Partiet lyckas attrahera många liberala M-sympatisörer.
Foto:

I Sifos väljarbarometer för mars får Centerpartiet 14,2 procent - den högsta siffran sedan 1983. Centerpartiets liberalism lockar liberala M-sympatisörer när M går högerut.

Sifos väljarbarometer är inte den enda opinionsundersökning som pekar på rekordsiffror för C. I Aftonbladet/Inizio noterade partiet 12,1 procent.

En förklaring till att det just nu går väldigt bra för C är givetvis att det går dåligt för Moderaterna i opinionen.

I takt med att M fått ägna allt mer energi åt att förhålla sig till Sverigedemokraterna, både ideologiskt och parlamentariskt, och täppa till opinionsflykten högerut söker sig liberala M-sympatisörer efter ett annat borgerligt alternativ. Att vara ett liberalkonservativt parti är inte lika lätt som det brukade vara.

Det är visserligen sant att Moderaternas problem öppnat för C men vanligtvis brukar dåliga siffror för M vara till gagn för framför allt Liberalerna, de moderata väljarnas ständiga andrahandsalternativ.

Så skedde exempelvis i Lars Leijonborgs segerval 2002. Nu är stödet för Liberalerna i opinionen däremot oförändrat uruselt trots att M har problem i opinionen.

Det är givetvis ett underbetyg åt Jan Björklund och Liberalerna som med de förutsättningar som råder borde kunna prestera betydligt bättre.

Om Liberalernas problem tidigare har varit att det varit för trångt mellan S och M borde läget nu varit tillfället att hävda sig. Nu skulle L ha kunnat slippa den besvärande frågan som plågade partiet då Reinfeldt ledde M: vad är egentligen skillnaden mellan M och L?

Men i stället för att utnyttja den uppkomna luckan för ett tydligt liberalt parti har Liberalerna varit upptaget av personstrider och av en vilsenhet av vad man verkligen vill. Sin vana trogen gör Björklund olika utspel som väcker uppmärksamhet men det är inte lätt att se den röda tråden. Av den utlovade förnyelsen efter valnederlaget 2014 har det mest blivit ett namnbyte. Det talar ännu mer för att Jan Björklunds tid som ledare för L har runnit ut.

Men i stället är det alltså Centerpartiet som lyckas fånga upp liberala M-sympatisörer.

Vägen till denna position har varken varit enkel eller, fram tills nyligen, särskilt framgångsrik. Strategin att erövra liberala storstadsväljare, Stureplanscenterismen, på bekostnad av traditionella landsbygdsväljare har varit starkt ifrågasatt både inom och utanför partiet. Det radikalliberala förslaget till nytt idéprogram 2013 försatte exempelvis partiet i krisläge.

Att C stått på sig i migrationspolitiken och partiets tydlighet i fråga om alliansens förhållande till Sverigedemokraterna har varit principiella ställningstaganden som har kunnat placeras in i en sammanhängande liberal berättelse.

I en tid då många konfliktlinjer inte enbart går mellan liberala och socialistiska värden utan även mellan konservativa och liberala värden har Centerpartiet hamnat rätt.