“Vi vill göra internet fritt och rättvist” deklarerades i EU-parlamentet i samband med att de i höstas röstade för kraftig censur på internet. Två av de nya förslagen: artikel 11 och 13 kan innebära slutet för internet som vi känner det. Förslagen måste dock genomgå en slutgiltig omröstning i parlamentet innan de blir lag.

Bakgrunden är att hemsidor inte ska kunna utnyttja material som de inte skapat själva. Det är alltså en upphovsrättsfråga, exempelvis för konstnärer och musikskapare. Och förslaget är främst lobbat för av stora mediehus, framför i Tyskland.

Så vad innebär förslaget? I artikel 11 kommer företag som exempelvis Facebook, bli tvungna att betala för att länka till olika sidor, artiklar eller bilder. En hel del nyhetsartiklar och bilder som delas av privatpersoner kommer alltså inte att kunna publiceras utan att Facebook betalar licens för att få publicera dem. Det innebär i praktiken att dessa länkar eller bilder som vi som privatpersoner lägger upp på Facebook kan komma att stoppas.

Artikel 13 då? Jo, företagen kommer i praktiken behöva installera “internetfilter” som har möjlighet att granska om materialet är upphovsrättsskyddat och att företaget har den licens som krävs. Ifall filtret inte kan säkerställa detta så kommer bilden/videon/texten stoppas. Det riskerar i sin tur att skapa en utbredd censur på internet, där material som är det minsta tveksamt kan plockas bort. Filtret måste ju oundvikligen bli väldigt finmaskigt, för att inte företagen ska riskera att bryta mot lagen, vilket i praktiken innebär att mycket material som borde få publiceras kommer att filtreras bort.

Och det främsta problemet tycks vara att EU-parlamentariker inte förstår vad de håller på att driva igenom. Enligt journalisten Emanuel Karlsten visste inte Axel Voss, som är föredragare till förslaget, att förbudet att filma sportevenemang låg med i beslutet, ett beslut som innebär att föräldrar förbjuds från att filma sina egna barn på knattefotbollsmatcher (Breakit den 12 september). Den delen är dock på väg att plockas bort, men det är ändå en tydlig indikator på att EU-parlamentariker inte begriper vidden av den lagstiftning de nu håller på att driva igenom.

Dessutom tycks parlamentarikerna har fått för sig att förslaget är bra för att Google ogillar det. Massiva mängder e-mail och protester har inkommit till parlamentet, men de viftas bort med hänvisning till att detta är manipulation av “nätjättarna”. Politikerna argumenterar närmast som konspiratoriska aktivister vars syfte är att motarbeta storföretag.

Men samtidigt är det inte främst stora företag som Google och Facebook som drabbas hårdast. De kan betala för sig. Det är de mindre företagen och bloggarna som kommer tappa enorma konkurrensfördelar, då vissa inte kommer kunna köpa licenserna. Och framför allt är det vanliga människor som drabbas då de förhindras från att sprida och få tillgång till information. Förslagen hotar både yttrande- och informationsfriheten.

Flera av våra svenska EU-parlamentariker röstade emot det i höstas men dessvärre kommer sannolikt förslaget att gå igenom ändå. Förhoppningen är att det nu blir en fråga inför EU-parlamentsvalet i maj. För det bör vara en fråga för väljarna. Om förslaget röstas igenom väntar en mörk tid för internet.