Förmågan att vinna val handlar inte om tabeller

Ledare Artikeln publicerades
Här började eländet för alliansen.
Foto:

I veckan har allianspartierna presenterat sina skuggbudgetar. Med Kristersson vid rodret för Moderaterna känns det plötsligt som om lite av de gamla tiderna är tillbaka. Men för att vinna val behövs något annat.

Det har varit en helt bedrövlig valperiod för de borgerliga partierna. Lika eniga som de var 2006-2010, lika söndrade har de fallit de senaste fyra åren. Inte mycket har kunnat räknas hem som riktigt stora gemensamma politiska vinster. Om ens något.

Alla vet, att där det finns svaga ledare, finns det också småpåvar som vill markera position. Det skapar oordning och kaos. Det har funnits en mycket irriterande tendens inom vissa grupperingar av Moderaterna att slå mot Centerpartiet och Liberalerna i varje läge. Man får hoppas att det från och med nu, när Kristersson har tillträtt, blir ett slut på det destruktiva beteendet.

Det är ju trots allt så, att de fyra partierna har långt mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Det gäller synen på skatter, synen på hur välstånd främst ska genereras och först därefter fördelas. Det handlar också om att det måste löna sig att arbeta, studera och starta företag. Det handlar om att köerna i vården är orimliga. Det handlar om att arbetsmarknaden måste reformeras så den passar dagens verklighet.

Det borde förresten ha varit gjort för länge sedan.

Vänstern har som bekant, en annan prioriteringsordning. Där gäller det att krama ut så mycket som möjligt från skattebetalare och företagare för att sedan fördela. Finansminister Magdalena Andersson (S) har visat en ohemul förkärlek för att sprida pengar omkring sig.

Sverige har fortfarande några av OECD:s mest sammanpressade lönestrukturer - att prata om ökade klyftor i det sammanhanget är bara fånigt.

Men allianspartierna får allt göra något annat än att bara presentera fyra budgetar om de ska ha möjlighet att bli framgångsrika i valet.

De behöver vare sig bada badtunna eller åka äta tårta på tåg, det tillhör nog en förgången tid, men de måste förmedla känslan av att de är det laget som har svaren för framtiden.

De måste förmedla en bild av att de är laget som vill framåt, inte att de är ute efter att främst slå varandra i huvudet.

Partierna på vänsterkanten kommer inte att gå till val tillsammans. Kristersson betonade på sin presskonferens att allianspartierna har 30 sidor i sina budgetförslag kring gemensam färdriktning, vilket snabbt kan omvandlas till en "operativ statsbudet".

Det är alltid ett fall framåt - ett övertag. Kanske kan man få fram några leenden också?