Företagare får bära bördorna
Hur många Socialdemokratiska vallöften tål Företagarsverige? Frågan har blivit högaktuell under valrörelsens slutskede. Nyligen lovade Socialdemokraterna fler lediga dagar som föräldrar kan ta ut när det behövs. Kostnaden bärs till en del av skattebetalarna, men lastas också tungt på landets företag och andra arbetsplatser, som behöver hitta vikarier och ersättare när deras personal tar ut ökad ledighet. En kedjereaktion som ökar kostnaderna från 5,4 miljarder kronor för statskassan, till uppskattningsvis 32 miljarder kronor i hela ekonomin.
Samma visa i Almedalen i somras när Socialdemokraterna lanserade ambitionen att kommande generationer ska kunna få en pension motsvarande omkring 70 procent av lönen från det statliga pensionssystemet. Ska det ske krävs högre avsättningar, och de tänker sig Socialdemokraterna ska komma från företagen genom högre arbetsgivaravgift. Det blir omkring 26 000 kronor mer per år för ett företag med fem anställda till genomsnittslön, 15 miljarder kronor totalt.
Detta kommer ovanpå fyra års regerande med skattehöjningar på omkring 70 miljarder kronor. Alla regeringar pratar om ett bättre företagsklimat, men när de sedan ägnar sig åt att lova allt åt alla, så är det på företagen som bördorna landar. Det hotar Sveriges konkurrenskraft och i förlängningen jobb och försörjning.
Om vissa vallöften är en tragedi liknar regeringsperiodens nya regler mer en fars. Hotelliggaren heter en känd sängkammarfars med spring i dörrarna. Personalliggaren heter en annan fars, som sedan reglerna skärptes spelas dagligen i vissa företagarfamiljer – särskilt de på landsbygden som råkar bo där de arbetar. I personalliggaren ska nämligen antecknas när en anställd kommer och går, för att lättare kunna avslöja svartarbete.
Men om man som Sara Wennerström äger Solhaga Stenugnsbageri i Slöinge och detta ligger där hon bor. Hur blir det då? Ska hon skriva in sig i liggaren när hon går ut i köket och gör smörgåsar till barnen? Och om hon och hennes man på kvällen går runt i trädgården och rengör trädgårdsstolar och fixar med buskarna, ska de vara inskrivna eller utskrivna då? Eller om barnen tar med sig några urdruckna koppar och fat från trädgården när de kommer hem från skolan?
Beskeden från skattebyråkraterna varierar. Politikernas svar när Wennerström frågar är att de inte tänkte på att företagande kan se ut så här. Men det är hon som riskerar böter om hon inte gör rätt.
Tillväxtverket beräknar att företagens administrativa kostnader ökat med 1,2 miljarder kronor per år i löpande kostnader de senaste fyra åren.
Så här kan vi inte ha det. Svenska företag kämpar dagligen på en alltmer internationaliserad marknad med hård konkurrens. De skapar jobb och möjligheter, driver innovationer och effektiviseringar och finansierar mycket av den offentliga verksamheten. De kan inte ovanpå detta lastas med bördan att finansiera en flod av nya löften eller förväntas följa ett växande berg av föreskrifter, regler och direktiv. Att behandla företagare så är både omoraliskt och otacksamt.