Förbrytare måste dras inför rätta!

Ledare
Militärfängelset Saydnaya
Foto:

Den som hävdar att flyktingar från Syrien kommer hit med snyfthistorier borde tvingas att läsa Amnestys rapport.

I mitt jobb måste man lära sig att hålla en viss distans till det ibland svåruthärdliga nyhetsflödet. Det fenomenet gäller för övrigt alla samhällsengagerade medborgare, alla som brinner för något. Man måste kunna lägga saker åt sidan.

Men vissa saker sätter sig djupare, utan att man har någon möjlighet att värja sig. I början av förra veckan släppte Amnesty International en rapport om vad som händer i Syriens fängelser. 84 offer som överlevt bland annat militärfängelset Saydnaya har lämnat sina vittnesmål för att sanningen ska fram.

Jag råkade sitta i bilkö på väg in till redaktionen med radion på. Där berättades ingående om vad som framkommit. Det totala mänskliga mörkret i rapporten gav mig andnöd.

Man behöver inte ha så vansinnigt stor fantasi för att förstå att kriget i Syrien är exceptionellt fasansfullt. Fanatismen på alla sidor och mängden grupperingar som slåss mot varandra gör kaoset totalt.

Denna senaste rapport är bara en av många pusselbitar som talar om detta för oss. Men redan för tre-fyra år sedan smugglades bilder ut ur Syrien, från Bashar al-Assads fängelser, bilder som sedan dess ställts ut i FN-skrapan.

Så här skrev jag i oktober 2015: ”En fotograf som går under täcknamnet Caesar hade under två år uppdraget att fotografera lik i Assads tortyrkällare - enligt ett systematiserat mönster. Ett jobb som aldrig tog slut, vittnar fotografen.

Självfallet tillbakavisas de av regimen som falsarier, men mängden, 26 000 bilder på runt 6600 ihjältorterade och ihjälsvultna människor, talar om något annat.

Caesar vittnar: 'De [den syriska regimen] kan inte tänka sig att de en dag kommer att ställas inför rätta för sina övergrepp. De vet att starka makter stödjer regimen. Och de trodde aldrig att de här fotona skulle komma ut och bli sedda av omvärlden.'"

Brotten är alltså av den magnitud som vi kanske inte har sett sedan folkmordet i Rwanda, eller kriget på Balkan. Det kallas utrotningspolitik av Amnesty.

Den som hävdar att människor från Syrien kommer hit med "snyfthistorier" borde tvingas att läsa Amnestys rapport.

Vår svenska utrikesminister bland många har andra menat, att dessa brott mot mänskligheten måste föras inför rätta. Nürnbergrättegångarna efter Andra världskriget är den modell som alla sneglar på.

Men det ligger höga hinder i vägen. För det första - världskriget förlorades av en nation. För det andra hade alla segrande makter då ett intresse av att föra Hitlers ministrar till rättegång.

Så är inte i det här fallet. Bashar al-Assad har sina beskyddare. IS är ett nätverk snarare än en topp, och de ledare som finns kommer att bli svårfångade. Det har vi sett i andra fall av terrorbekämpning.

Samtidigt håller den världsordning som vi har känt sedan kriget på att falla samman. USA backar bort. FN är lamslaget. Donald Trumps människointresse sträcker sig inte längre än till vad som sägs om honom på Saturday Night Live.

Utgångsläget för att ställa dessa krigsförbrytare inför rätta är alltså inte goda.

Men det vore helt outhärdligt om det inte skedde.