Flumvänsterns dröm, de fattigas mardröm

Ledare Artikeln publicerades
Sociologen Roland Paulsen har argumenterat för medborgarlön.
Foto:

Nationalekonomen och forskaren Mårten Blix sågar drömmarna om medborgarlön längst med fotknölarna. Värst drabbar utopin de fattiga.

Medborgarlön, eller basinkomst som det allt oftare kallas, dyker då och då upp i den politiska debatten. Alltså idén om att staten skulle ge varje medborgare, fattig som rik, en lön utan motprestation, det vill säga pengar han eller hon kan använda precis hur han eller hon vill, oavsett om han eller hon arbetar eller ej.

I Sverige torgförs idén mest av några förvirrade miljöpartister från tid till annan eller av vänsterradikala akademiker. Till den senare gruppen hör exempelvis kändissociologen Roland Paulsen, känd för en större allmänhet genom medverkan i otaliga tv-soffor.

I teorin finns det faktiskt några argument som talar för medborgarlön.

En sådan skulle med ett slag innebära en omfattande avbyråkratisering av välfärdsstaten.

Behovet av socialsekreterare, handläggare på Försäkringskassan, handläggare på Arbetsförmedlingen, handläggare på Centrala studiestödsnämnden - de som administrerar många bidrag och ersättningar - skulle minska när alla var garanterade en peng på kontot varje månad för sin överlevnad.

En medborgarlön skulle också lösa problemet med marginaleffekter som uppstår när bidrag eller ersättningar är behovsprövade.

Även om en socialbidragstagare skulle få en löneinkomst skulle hon eller han fortfarande ha kvar sin medborgarlön. Alltså, problemet att skillnaden mellan att leva på bidrag respektive lön efter skatt kan vara liten skulle helt försvinna.

Det är just sådana argument som motiverat Finland att genomföra ett experiment med basinkomst från och med årsskiftet. Där är det de så kallade "flitfällorna" man önskar få bort.

Men ett av de stora problemen med medborgarlön, som nationalekonomen vid Institutet för näringslivsforskning Mårten Blix sätter fingret på i en debattartikel i DN nyligen, är att en realistisk medborgarlön skulle vara så låg att den skulle innebära en försämring för många med låga inkomster (DN den 7 juli).

Att en medborgarlön blir låg kommer av att den ska gå till så många. Behovsprövade bidrag och ersättningar kan däremot vara mer generösa i jämförelse eftersom de bara kommer vissa avgränsade grupper i samhället till del.

"En basinkomst som ersätter befintliga trygghetssystem och riktade bidrag, som assistansersättning, bostadsstöd, och studiebidrag, skulle sannolikt innebära en försämring av de ekonomiska villkoren för många med låga inkomster.", skriver Blix.

Men medborgarlönen kanske skulle vara högre för de med större behov av det offentligas stöd? Ja, men då försvinner ju fördelarna med en medborgarlön och man är tillbaka på ruta ett.

Förslagen om medborgarlön är därför bara en utopi för flumvänstern i Thomas Mores efterföljd. För samhällets utsatta är medborgarlönen ingen utopi utan en mardröm.