Ledare: Felus felus i miljöpolitiken

Ledare Artikeln publicerades
Nya miljöskatter sågas längst med fotknölarna i ny rapport. Det behövs fler ekonomer och färre idealister i miljö- och klimatpolitiken.
Foto: Peter Krüger/TT
Nya miljöskatter sågas längst med fotknölarna i ny rapport. Det behövs fler ekonomer och färre idealister i miljö- och klimatpolitiken.

"Små effekter”, ”inga incitament”, ”inte kostnadseffektiva”, ”verkningslös”. I en nyutkommen rapport sågar professorn Runar Brännlund tre nyligen införda miljöskatter längst med fotknölarna. Det behövs fler ekonomer och färre idealister inom klimat- och miljöpolitiken.

Under drygt ett år har tre nya miljöskatter införts. Från och med den 1 juli 2017 infördes en ny kemikalieskatt på i stort sett all hemelektronik och vitvaror. Sedan den 1 april i år infördes flygskatten och om några dagar, den 1 juli, träder den nya fordonsbeskattningen, bonus-malus-systemet, i kraft.

Det är skördetid för Miljöpartiet, men den som förordar en verkningsfull och kostnadseffektiv klimat- och miljöpolitik borde inte jubla. Nej, snarare gråta.

I den nyutkomna rapporten ”En analys av svenska miljöskatters effektivitet” analyseras de tre nämnda miljöskatterna av Runar Brännlund, professor i nationalekonomi vid Umeå universitet och författare till bland annat böckerna ”Miljöekonomi” (Studentlitteratur) och ”En effektiv klimatpolitik” (SNS Förlag). Hans dom över de nya miljöskatterna är hård.

Kemikalieskatten ger små eller inga incitament för tillverkarna att ersätta mer skadliga kemikalier med mindre skadliga kemikalier, konstaterar Brännlund. Skatten som dessutom enbart träffar produkter som säljs i Sverige riskerar också att flytta konsumtion utomlands. Varför ska man handla den nya tv:n eller spelkonsolen hos en lokal elektronikhandeln när samma vara med några få enkla knapptryck på datorn kan inhandlas billigare från ett annat EU-land?

Flygskatten, fortsätter Brännlund, är mer eller mindre verkningslös sett ur ett globalt perspektiv. Detta eftersom flyget ingår i EU:s handel med utsläppsrätter, EU ETS. I den mån flygskatten leder till minskat flygande i Sverige eller från Sverige till ett annat EU-land, leder detta enbart till en omfördelning mellan olika utsläppskällor inom EU-ETS. Att skatten tas ut per passagerare, och inte på bränslet, gör dessutom att skatten inte ger några incitament till bränslebyten eller energieffektiviseringar.

Den nya fordonsskatten, bonus-malus, som innebär att bilar med låga eller inga utsläpp får en bonus medan bilar med koldioxidutsläpp över en viss nivå får en extra fordonsskatt (malus), menar Brännlund, är feltänkt eftersom det beskattar bilinnehav och inte utsläpp.

Detta gör dels att den nya fordonsskatten inte är ett kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläppen på, dels gynnar bonus-malus-systemet hushåll med höga inkomster och större köpkraft. Den som köper en Tesla för 800 000 kronor kommer att få en ordentlig bonus på 60 000 kronor, som finansieras av dem som köper en helt vanlig bensin- och dieselbil. Ett slags omvänd fördelningspolitik där det är de rika, och inte de fattiga, som gynnas.

Att klimat- och miljöpolitiken är viktig råder det ingen tvekan om. Men klimatet och miljön gynnas inte av mer eller mindre verkningslös symbolpolitik som genomförs till stora kostnader. Det behövs fler ekonomer och mindre idealister i klimat- och miljöpolitiken.