Flickan betalar priset för sveket

Ledare ,
Hur kan något så självklart, som att polisanmäla en våldtäkt på en minderårig, bli till något så komplicerat? (Bilden är arrangerad.)
Foto:

En 16-årig ensamkommande flicka, boende på ett HVB-hem, blir våldtagen. Det som i vilket annat fall som helst skulle verka självklart, nämligen att polisanmäla, blir plötsligt komplicerat. Resultatet blir att en brottsling går fri. Var det så här socialtjänsten var tänkt att fungera?

Artikeln publicerades 18 juni 2017.

Det är svårt att inte drabbas av stark upprördhet när man tar del av det fall som BLT har skildrat under de senaste dagarna. Fallet med den våldtagna då 16-åriga flickan i Karlskrona har blivit riksnyheter.

Flickans skildrade utsatthet, hennes förtvivlan och psykiska tillstånd är en förfärlig läsning. Det är flickan som betalar priset för den märkliga handläggningen av hennes ärende, medan gärningsmannens både identitet och nuvarande vistelseort är okänd.

Det var säkert inte det socialtjänsten, HVB-hemmet och den okände åklagaren ville. Men det är det som har blivit utkomsten av de beslut som har fattats.

Är det vettigt att ingen har tagit ett steg tillbaka och sett det?

Det är svårt att beteckna det som något annat än ett fundamentalt svek från det samhälle som är satt att skydda 16-åringen i frånvarande målsmans ställe.

Viljan hos flickan att polisanmäla var måttlig. Det kan vara svårt nog för svenska tjejer att gå till polisen med en anmälan om våldtäkt. Hur kvinnor kan bemötas i dessa situationer har det genom åren skrivits spaltmetrar om.

Tilltron till polisen bland invandrade personer är inte sällan låg, då de kan komma från länder där polisen är en del av en förtryckande apparat. Det är därför alldeles för mycket begärt att tro, att en ensamkommande flicka, som helt uppenbart levat under hot i själva sitt hem, ska känna sådan tilltro till polismyndigheten så att hon själv väljer att anmäla.

Man kan sympatisera med viljan att lyssna på brottsoffret, men i det här fallet handlar det dessutom om en omyndig person. Samhällets uppdrag borde handla om att stärka henne genom att visa att rättsapparaten är på hennes sida.

Det görs genom att hon skyddas och gärningsmannen bestraffas.

Situationen sedan flyktingkrisen 2015 har varit extremt svår för svenska kommuner. Men det är också känt att ensamkommande flickor och kvinnor är mer utsatta än jämnåriga pojkar. De borde sättas i tryggast möjliga miljöer, eller få bo på egna asylboenden.

Det som har hänt är en total tragedi. Flickan får nu sämsta möjliga start i livet och i Sverige. Men rättsapparaten har heller aldrig fått tillfälle att fånga in en brottsling som borde dömas och utvisas. Han söker asyl i Sverige, och det inträffade lär aldrig registreras i samband med hans ärende. En våldtäkt är lika fruktansvärd vem som än utför den. Men denna gärning borde givetvis ha sammankopplats med gärningsmannens ansökan.

Nu kommer det förmodligen aldrig att ske.

Och flickan, hon får kämpa vidare med sitt liv.