Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Petter Birgersson: Ett sökande Kristdemokraterna

När förebilden i Tyskland kämpar i motvind hoppas de svenska kristdemokraterna på sitt stora genombrott.
Petter BirgerssonSkicka e-post
Publicerad 13 november 2019
Petter Birgersson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Ebba Busch Thor (KD).
Ebba Busch Thor (KD).Foto: Erik Abel/TT

Under decennier var KDS en udda fågel i svensk politik. Annie Lööf vill säkert inte bli påmind om det i dag, men det var Centerpartiet som 1985 tog Alf Svensson in i riksdagen på ett valtekniskt samarbete. Det skulle dock dröja ytterligare ett par val innan Svensson fick sitt stora genombrott och tog sig in i riksdagen på egen hand – för det var Svensson mer än Kristdemokraterna som gjorde det.

Toppen nåddes 1998 med 11,8 procent, men annars har KD fört en tillvaro som ännu ett ensiffrigt parti i Moderaternas borgerliga skugga. Att bli en svensk variant av det tyska maktpartiet CDU har förblivit en dröm, lite för mycket har stämpeln som frikyrkopartiet bestått. När CDU nu kämpar för att inte tappa sin maktställning hoppas KD på att äntligen stärka sin.

Annons

KD har i mångt och mycket varit sina partiledare. Göran Hägglund var glad ända tills han fick den otacksamma rollen som socialminister. Ett typiskt uppdrag för den gamla KD-kyrkan, men samtidigt knappast en valvinnare. Ändå påbörjade Göran Hägglund med ”Verklighetens folk” den omdaning av KD till ett parti för ett uppfattat folkdjup, något Ebba Busch Thor nu försöker fullborda.

De olika falangerna inom KD kommer alltid upp till diskussion när partiet samlas till riksting, som det gjorde den gångna helgen. Synen på familjeåterförening och försörjningskrav för att få ta hit föräldrar var det som uppmärksammades mest. Här röstade KD i riksdagen för den lag som infördes så sent som i somras, att inte bara personer med flyktingar utan också alternativt skyddsbehövande ska ha möjlighet att få hit sina närmaste anhöriga. KD-ledningen har dock velat ändra inställning i den saken och fick rikstinget med sig. Frågan har många dimensioner, att familjer ska hålla ihop är en god utgångspunkt, men att tonårsbarn skickas ensamma i syfte att familjen ska få följa efter är förenat med risker och gynnar människosmuggling.

Annars handlar KD:s förändring snarast om en känsla vart partiet är på väg framåt. En framgångsrik partiledare får betydligt friare händer, på gott och ont. Ebba Busch Thor, som når högt i förtroendemätningar, avbröts i sin framgångsvåg inför EU-valet av före detta Europaparlamentarikern och tidigare vice partiledaren Lars Adaktussons röstande i abortfrågan i EU-parlamentet. Ironiskt nog hörde Lars Adaktusson nu till dem som gick emot Busch Thor i frågan om anhöriginvandring. Abortuppmärksamheten kom precis när KD hade som högst självförtroende och skulle sätta bilden av att vara partiet ”där det händer” inom borgerligheten, fritt att tänka kring praktisk politik sedan alliansen upplösts.

Det återstår att se om KD åter kan komma tillbaka till den position partiet var på väg att få. Ska KD vara ett slags socialkonservativt parti med dragningskraft på det där ”verklighetens folk” kan man förvänta sig mer tal om välfärden, fokus på integrationskrav, en mer återhållsam migrationspolitik och ett kitt av nationell gemenskap. Däremot allt mindre om avregleringsreformer och marginalskattesänkningar.

Klarar Ebba Busch Thor att styra om sitt parti i den riktningen finns potential att plocka väljare som tidigare gått direkt förbi borgerligheten i den arbetande befolkningens strömhopp från Socialdemokraterna till Sverigedemokraterna. Någonstans där ligger nog den Busch-Thorska planen.

Annons
Annons
Annons
Annons