Ett högriskprojekt för L och C
En uppgörelse finns nu framförhandlad mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Nu ska den förankras internt inom respektive parti. C håller förtroenderåd på lördag och Liberalerna håller partiråd på söndag. Om det blir ett ja - och det mesta talar för det - kommer Stefan Löfven att nomineras till statsminister på måndag och väljas till statsminister på onsdag. Det ser ut som att början på slutet av den segdragna processen att få fram en regeringen är här.
I uppgörelsen som presenterades på fredagen finns flera välkomna reformförslag för liberaler, det ska man inte sticka under stol med. Det handlar bland annat om fri hyressättning i nyproduktion, moderniserade arbetsrätt, att färre ska betala statlig inkomstskatt, utbyggt Rut-avdrag och avskaffad värnskatt.
Liberala inslag till trots är överenskommelsen ett högriskprojekt för både L och C. För att inte tala om vad Centerpartiets och Liberalernas förmodade stöd till S kommer att innebära för svensk borgerlighet.
Kommer S att hålla sina löften? L och C har stor anledning att vara misstänksamma mot att Socialdemokraterna verkligen infriar sina löften. Löften om friare hyressättning eller förändrad arbetsrätt kan mycket väl komma att begravas i en utredning eller på något annat sätt försvinna i tomma intet. S är mästare på att köra över sina samarbetspartier, tro inget annat. Händer detta kommer L och C att ha sålt smöret och tappat pengarna.
Väljarna kommer att straffa L och C. Många borgerligt sinnade väljare kommer att vända dessa partier ryggen när de samarbetar med, och inte utgör opposition till, Socialdemokraterna. Detta märks redan nu i opinionsmätningarna och läget är särskilt kritiskt för L. Om ett samarbete med S inleds är det tveksamt om L klarar riksdagsspärren 2022. Det vore mycket illa för svensk liberalism om L åkte ur riksdagen.
Även C och L gör eftergifter till S. I den mediala rapporteringen har det talats mycket om de frågor där S ska kompromissa för att få med sig L och C och betydligt mindre om de socialdemokratiska vinster som finns i ett så kallat mittensamarbete. I valrörelsen lovade S att införa en familjevecka som innebär mycket höga samhällskostnader. Svenskt Näringslivs beräkningar visar att BNP-bortfallet för ledighetsveckan skulle bli 32 miljarder kronor. I det sammanhanget är ett avskaffande av värnskatten, eller att färre betalar statlig inkomstskatt, en klen tröst.
Om L och C gör Löfven till statsminister kommer det att få allvarliga konsekvenser för svensk borgerlighet. Det hjälper Jimmie Åkesson (SD) att bilda det konservativa block han så hett eftertraktar. Det är mycket illa för liberalismens ställning inom svensk borgerlighet om de konservativa krafterna inom M och KD nu stärks till följd av Centerpartiets och Liberalernas agerande.
Det är också illa att Centerpartiet och Liberalerna nu ser ut att släppa fram Stefan Löfven utan att först ha prövat Ulf Kristersson som statsminister. Kristersson har hela tiden understrukit att en M-ledd regering skulle styra med integritet och inte förhandla med SD. Den linjen skulle svensk borgerlighet ha prövat ändå in i kaklet. Andra alternativ hade alltid kunnat sökas om Kristersson hade misslyckats.
Man kan alltid hoppas att partiråd respektive förtroenderåd inom L och C säger nej till Löfven. Lite talar dock för att det blir så.
