En viktig påminnelse om SDs historia

Ledare ,
Foto:

Under måndagen stod det klart att Anna Hagwall, som med antisemitiska förtecken har motionerat i riksdagen om ägarkoncentrationen i medierna, nu utesluts från SD. Det faktum att hon har jobbat för SD i sexton år påminner återigen om partiets rötter.

Artikeln publicerades 8 december 2016.

Sverigedemokraterna fejar och putsar på sin fasad för att tvätta bort gamla synder. Så framträder plötsligt en person som Anna Hagwall ur den något mer anonyma delen av partiet.

Hon motionerade i höstas att "ingen familj, etnisk grupp eller företag skall tillåtas kontrollera mer än fem procent av media" - en bisarr föreställning om hur dagstidningsvärlden ser ut och vad som spelar roll.

I den verkliga världen, utanför riksdagshuset, (som i koncernen Stampen och Mittmedia) handlar dagstidningarnas kris snarare om ledningar som gjort drastiska felslut i hur man ska leda en modern mediekoncern. Det handlar både om köpfester och hur man hanterar sina papperstidningsläsare.

Resonemang om ägarkoncentration till "etniska grupper" och "familjer" leder därför tankarna till motbjudande konspirationsteorier av 1800-talssnitt.

Jimmie Åkesson tycker att Hagwall inte kan sägas skriva under på SD:s grundläggande värderingar och därför utesluts hon. Partiet hade helst velat att hon skulle dra sig tillbaka från riksdagen också, men det kan inte SD påverka.

Hon sitter således kvar som politisk vilde, och i egenskap av partiarbetare sedan mer än femton år förblir hon med sin blotta närvaro i riksdagen en påminnelse om SD:s historia.

Det var på den tiden då SD:s logga påminde överväldigande mycket om det franska högerextrema Front Nationals logga. En hand som håller upp en flammande fackla i blågult (För Front National: Blå, vit, röd). Anna Hagwall som person är alltså en påminnelse om vad SD bär på.

Det ska Sverige inte glömma.