Emma Jaenson: En pågående nationell skandal i Ronneby
Efter mängder av stölder, inbrott och skadegörelse mot Pressbyrån vid järnvägsstationen i Ronneby kommer butiken att få en ny ägare (BLT den 7 november). Den förra ägaren, Ensera Alijaj, valde att sluta: “...visst, det finns brott överallt, men såsom jag upplever kriminaliteten i Ronneby har jag aldrig upplevt den tidigare. Det är mycket här” (BLT den 27 juni).
Det är en handfull personer som står bakom de flesta brotten och det är stökigheter varje dag. Alijaj själv har varit tvungen att försöka jaga ut brottslingarna ur butiken. Hon har bland annat låst utgångarna så att det på så vis blir lättare att stoppa dem (BLT den 7 november).
Larmet från Ronneby är dock bara ett i raden. Enligt Svensk Handel är var femte handlare villig att flytta eller stänga ner sin verksamhet på grund av stölder och trakasserier. Det stjäls varje år för närmare sju miljarder kronor från butiker och hot mot butikspersonal har ökat dramatiskt (Svensk Handel den 6 maj).
En Ica-handlare i Stockholm – som blivit hotad med kniv, spottad på, sparkad och slagen – konstaterade nyligen att gängen har börjat använda butiken som ett skafferi (SR den 4 oktober). Gängledare går in med privata livvakter och tar saker. Säger butiksägaren ifrån får han motta hot och glåpord. Butiken har således varit tvungen att anställa egna privata väktare. Men redan i dag lägger butiker enorma resurser på övervakningskameror, larm och annan skyddsutrustning, i genomsnitt cirka 624 000 kronor per butik.
Många mindre butiker har inte råd att anställa väktare eller annan skyddsutrustning. Tryggheten och möjligheten att bedriva näringsverksamhet har blivit en plånboksfråga, i Sverige 2019.
Kriminaliteten leder till att kunder inte vågar besöka centrum av rädsla för brott. Handel, butiker och restauranger skapar trygga närmiljöer. Försvinner de, blir det mörkt och tyst på gatorna. Restaurangägaren Ali berättar att när han kom till Sverige på 80-talet vågade folk röra sig ute på kvällarna, det fanns en “öppenhet” (SR den 4 oktober). Men i dag drar sig hederliga medborgare för att driva butiker av rädsla för brott.
Staten har dragit sig tillbaka. Den frihet och den öppenhet som Sverige står för, och enligt Ali stod för på 80-talet, utnyttjas av kriminella. Detta drabbar även en rad andra sektorer, inte minst blåljuspersonal och personer inom transportsektorn.
Det är alltså helt vanliga medborgare som får betala notan med pengar och otrygghet för att regeringen inte förmår sätta dit kriminella. Oerhört få brott utreds och ännu färre leder till en fällande dom. Åtta av tio som i dag döms till böter kan inte betala dem, av anledningen att de är just kriminella (Svensk Handel, 2017). Straff uteblir alltså helt och hållet.
Således stänger butiker och folk flyttar. Men ansvaret ligger varken på enskilda näringsidkare eller kommuner. Detta är ett statligt misslyckade. Det är vår regering som måste kraftsamla och ta de tuffa besluten. Det pratas, pratas, pratas om tillträdesförbudet, väktare, 20 000 nya poliser och övervakningskameror. Men det händer inget. Hur länge ska regeringen tillåts offra hederliga medborgare för att kriminella ska få härja fritt? Hur länge ska den här farsen fortgå? Det som händer i Ronneby är en nationell skandal.
