En örlogsstad utan örlogsfartyg?

Ledare Artikeln publicerades
Visbykorvetterna börjar bli till åren och är snart framme vid halvtid, skriver Niklas Wiklund.
Foto:Claus Gertsen/TT
Visbykorvetterna börjar bli till åren och är snart framme vid halvtid, skriver Niklas Wiklund.

Det kan knappast ha undgått någon att försvarsfrågan numera ligger högt upp på politiska agendan, och den kommer definitivt att vara en av de viktigaste valfrågorna inför riksdagsvalet om knappt ett år. Det är ett helt nödvändigt men tyvärr något sent uppvaknande, då vi nu är i ett svårt efterhandsläge relativt tio års negativ omvärldsutveckling som länge förnekats av våra politiker.

När våra folkvalda på bred front nu tycks har insett att grannen i öster hade en annan agenda än vad man hade hoppats på, och att vårt eget försvar plötsligt visade sig vara gravt underdimensionerat, ja då har det blivit annat ljud i skällan. Nu är i princip alla partier överens om att det kommer att krävas kraftfulla politiska åtgärder för att återskapa den försvarsförmåga man valde att montera ner under tidigt 00-tal.

Allianspartierna, som nu tack och lov har övergett Reinfeldt-doktrinen som gjorde gällande att försvaret var ett särintresse och behandlade frågan därefter under sina åtta år i regeringsställning, vill nu istället dubbla försvarsanslaget och gå mot en anslagsnivå om två procent av BNP. Moderaterna vill nå målet inom tio år, vilket i praktiken innebär att man i snitt måste öka försvarsanslaget med 5 miljarder per år från och med nu. Hur regeringspartiet Socialdemokraterna ser på försvarsfrågan är mer höljt i dunkel, då man ständigt hänvisar till att man inte vill ge sig in i någon typ av anslagsbingo och nöjer sig med att hänvisa till försvarsberedningens slutsatser, vilket också innebär att man skjuter problemet framför sig under minst två år till.

För att ge lite perspektiv på nuvarande situation kan man minnas vad Dick Börjesson anförde när han tillträdde som marinchef 1990. Då gav han ut skriften ”hårda bud” och menade då att 36 ytstridsfartyg var en kritisk gräns för att kunna upprätthålla ett relevant svenskt sjöförsvar. I dag har vi sju ytstridsfartyg!

Detta enstaka exempel säger en hel del om vilka nivåer vi är nere på i dag, och tyvärr så ser det likadant ut inom hela Försvarsmakten. Den anorektiskt låga numerären av flygplan, fartyg och markförband utgör idag det enskilt största hindret för att skapa en trovärdig och relevant försvarsförmåga.

Om den upprustning politikerna aviserat skulle utebli, så kommer Sverige inom ett antal år att stå utan relevanta örlogsfartyg, vilket vore en katastrof för Sverige och vår samlade försvarsförmåga. Huvuddelen av flottans bestånd är idag kraftfullt föråldrad, och lever på övertid genom ett antal livstidsuppehållande åtgärdspaket. Till och med de ”nya” Visbykorvetterna börjar bli till åren och är snart framme vid halvtid. Vad som är än mer bekymrande är att det inte finns några planerade ersättare, än mindre någon uttalad ambition om att lämna ”all time low” numerären sju ytstridsfartyg.

Vi glömmer ofta bort att Försvarsmakten är den yttersta garanten för vår fred, frihet och säkerhet, men för att åtnjuta detta så måste man betala notan. Annars får man bara ett lågt stängsel med många hål.

Fakta

Niklas Wiklund

... är örlogskapten och fristå ende försvarsdebattör. Han är också känd under pseudonymen Skipper.

Visa mer...