En kommunal konsthall ska inte uppmana konstnärer att undvika vissa uttryck

Ledare ,
Pärra Andreasson, nu aktuell på Kulturcentrum i Ronneby, framför det uppförstorade kontraktet som kan betraktas på konsthallen. Verk som Andreasson anser står i strid med formuleringen i kontraktet är vända med motivet mot väggen och baksidan mot betraktaren.
Foto:

En kommunal konsthall får inte utestänga en konstnär på grund av åsikter eller värderingar, argumenterar Justitieombudsmannen i biblioteksbeslutet.

För ungefär en månad sedan skrev jag en krönika på denna sida om yttrandefriheten apropå den pågående utställningen på Kulturcentrum i Ronneby. För den som är intresserad hette krönikan "Skulle Anders Zorn ha kunnat ställa ut på konsthallen i Ronneby?" (BLT den 19 juni) och finns att läsa på BLT:s hemsida.

Ämnet för krönikan var formuleringar i de kontrakt som Kulturcentrum Ronneby skriver med utställande konstnärer.

I kontraktet står det ”Konstnären ansvarar för/förbinder sig att: Respektera Ronneby kommuns policy att undvika uttryck som kan uppfattas som rasistiska eller könsdiskriminerande”.

Orsaken till att krönikan skrevs var att den nu utställande konstnären Pärra Andreasson är, milt uttryckt, kritisk mot formuleringen.

"Man kan uppfatta allt på olika sätt, ett vitt papper kan uppfattas på helt olika sätt beroende på vem som tittar på det, någon kan ju bli skogstokig om han uppfattar det som en vit flagga. Därför har jag valt att vända på vissa verk som skulle kunna uppfattas som att gå emot denna formulering", sa Andreasson till BLT:s kulturredaktör Elin Thornberg (BLT den 16 juni).

Den som kan sin konsthistoria eller har någorlunda span på några av de senaste årens bråk inom samtidskonsten (läs Makode Linde, Elisabeth Ohlson Wallin eller Lars Vilks) förstår givetvis det problematiska i dylika paragrafer. Ska konstnärer undvika att ställa ut nakenstudier på konsthallen? Ska konstnärer undvika att kritisera religioner? Vem ska avgöra om ett verk kan uppfattas som misogynt eller rasistiskt?

Trots den stora spridning artikeln fick har kommunpolitikerna, som ansvarar för konsthallens verksamhet, inte bemött kritiken jag framförde. Men nu får de ännu en chans att ge sig in i debatten.

I slutet av förra veckan läste jag två beslut från Justitieombudsmannen (JO), alltså den myndighet som har till uppgift att på riksdagens vägnar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. JO:s beslut låg till grund för ledaren "Stopp för aktivismen på folkbiblioteken" (BLT den 10 juli).

Besluten från JO rörde frågan om kommunala bibliotek kan vägra att köpa in böcker på grund av åsikter eller värderingar som framförs i dessa. JO var mycket tydlig med att detta står i strid med objektivitetsprincipen i regeringsformen (del av grundlagen) och bibliotekslagen.

Men i beslutet från JO fanns en intressant formulering med bäring på Kulturcentrum Ronnebys utställningskontrakt som kan vara värd att återge lite mer utförligt. JO berör nämligen även utställningsverksamheter i sin argumentation:

"Av JK:s (Justitiekanslern, reds anm) och JO:s praxis framgår att det som utgångspunkt inte är förenligt med 1 kap. 9 § RF (regeringsformen, reds anm) att en myndighet grundar ett beslut på de åsikter som den eller det som är föremål för myndighetens bedömning ger – eller förväntas ge – uttryck för. JK har t.ex. ansett det strida mot regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet samt mot grunderna för yttrandefriheten att utestänga en konstnär från att delta i en utställning med hänvisning till innehållet i det konstverk som han ville ställa ut".

Och vidare i samma stycke: "Regler om vilka budskap som får spridas i lokaler där det allmänna svarar för verksamheten får inte diskriminera mellan olika enskilda framställningar på grund av budskapets innehåll".

Det låter onekligen som om dessa formuleringar i Justitieombudsmannens beslut har relevans för debatten om yttrandefriheten på Kulturcentrum i Ronneby. Det vill säga att en kommunal utställningsverksamhet inte får utestänga en konstnär på grund av värderingar eller åsikter som kan läsas in i verken.

Nu kan det vara viktigt att påpeka att konsthallen i Ronneby, mig veterligen, inte utestängt någon konstnär med hänvisning till paragrafen i utställningskontrakten. Kontraktet innehåller en uppmaning, inte ett förbud. Men det är likväl olämpligt.

Och om konsthallen inte får utestänga ett verk på grund av dess åsikter eller värderingar, varför ska då konstnärerna skriva under på att vissa uttryck ska undvikas?

Kommunpolitikerna har, som sagt, möjlighet att reda ut det här på denna sida. De är välkomna att inkomma med en replik på denna krönika. Jag inväntar deras svar med spänning. Det gör säkert Pärra Andreasson också.