Det lönar sig att vara kompis med S, se på Dan Eliasson

Ledare Artikeln publicerades
Dan Eliasson får sluta som rikspolischef
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Dan Eliasson får sluta som rikspolischef

Det är bra att Dan Eliasson får gå som rikspolischef men det är obegripligt att regeringen utser honom till ett nytt toppjobb som generaldirektör för MSB.

Dan Eliasson kommer alltså att sluta som rikspolischef. Att han till slut får sparken är högst förståeligt.

Inom poliskåren har missnöjet med hans ledarskap varit omfattande. Omorganiseringen av polismyndigheten, under Eliassons ledning, har kantats av misslyckanden. På grund av bristande ledarskap, omorganisationen, arbetsmiljöproblem och låga löner har mängder av poliser lämnat polismyndigheten.

Allmänhetens förtroende för polisen minskar också. Färsk statistik från Brottsförebyggande rådet visar att andelen av befolkningen som har ganska stort eller mycket stort förtroende för polisen minskar för andra året i rad.

Eliasson har också, i strid med säkerhetsskyddsförordningen, beslutat att strunta i att använda ett krypteringssystem godkänt av försvaret när polisen skulle ge ett externt bolag åtkomst till hemliga uppgifter ur personal- och lönesystemet Palasso, vilket Ekot avslöjade i höstas.

Flera oppositionspartier har också öppet, och under lång tid, krävt Eliassons avgång. Att så många riksdagspartier öppet har framfört avgångskrav mot en enskild myndighetschef torde vara unikt i svensk förvaltningshistoria.

Nej, det är sannerligen inte förvånande att Eliasson får gå. Snarare är det mysterium att han inte har fått lämna sin tjänst tidigare.

Den enda förklaringen till att Eliasson mot alla odds klamrat sig kvar vid jobbet som rikspolischef är hans nära kopplingar till Socialdemokraterna: när Thomas Bodström (S) var justitieminister var Eliasson hans statssekreterare, en tjänst som är politiskt tillsatt.

Det är också av omsorg till Socialdemokraterna som Eliasson nu får sparken. S, som tror att lag och ordning kommer att vara en av valrörelsens huvudfrågor, gör analysen att Eliasson utgör ett sänke för partiet. I denna analys har S helt rätt.

Även om det är välkommet att Eliasson nu får gå är det obegripligt att regeringen samtidigt utser honom till ett nytt toppjobb inom statsförvaltningen, nämligen till generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. När han har misslyckats som rikspolischef, vad talar för att han skulle lyckas som generaldirektör för MSB?

MSB är inte heller någon oviktig myndighet i statsförvaltningens periferi. I en allt osäkrare omvärld där den svenska krisberedskapen behöver rustas har MSB en mycket central roll.

För anställning och rekrytering i staten ska myndigheter enligt lag bedöma de sökandes förtjänst och skicklighet. Med anledning av utnämningen av Eliasson som ny generaldirektör är det högst befogat att fråga om detta verkligen har efterlevts.

Statsförvaltningen behöver ha de myndighetschefer som är bäst lämpade för jobbet, inte de myndighetschefer som är bästa vänner med Socialdemokraterna.