Det går inte att pruta på försvaret
Upplösningen för försvarsberedningen blev dramatisk. Efter två års utredningsarbete, i god samförståndsanda mellan regering och opposition, sprack enigheten på upploppet. Strax före det att försvarsberedningen skulle presentera sitt slutbetänkande meddelade allianspartierna att de hoppade av. Orsak: regeringen ville inte erkänna beredningens anslagshöjningar som slutförhandlade summor. De skulle blott vara underlag för vidare beredning. Eller på vanlig svenska: prutas ned.
Beskeden från Peter Hultqvist och Magdalena Andersson var ett underkännande av hela försvarsberedningens arbete och att inte ta försvarsberedningens analys av säkerhetsläget på allvar.
Visst är de anslagshöjningar försvarsberedningen föreslår avsevärda. Det behövs enligt rapporten resurstillskott på ytterligare 5 miljarder kronor per år under perioden 2022–25. Försvarsutgifterna beräknas då stiga till 1,5 procent av BNP 2025.
Men är det mycket? Nej. Att anslagshöjningarna framstår som höga är en synvilla eftersom dagens anslag är så låga. Mätt som andel av BNP uppgår försvarsanslagen till 1 procent. Det kan jämföras med 1,2 i Danmark, 1,4 i Finland och 1,6 i Norge. Och skulle Sverige komma upp till Nato-nivån om två procent – där flera Nato-länder redan är eller är på väg till – innebär det en fördubbling av dagens anslag.
Då ska man samtidigt komma ihåg att Nato-målet gäller för länder i Nato, det vill säga länder vars försvarsministrar i händelse av krig kan räkna med att ha Frankrikes, Storbritanniens och USA:s arméer och kärnvapenarsenaler i ryggen.
Hur mycket skulle Sverige behöva vika åt försvaret för att vi på ett realistiskt sätt skulle kunna upprätthålla vår suveränitet vid ett angrepp? En exakt siffra är givetvis omöjlig att spekulera fram men det är bra mycket mer än 1 procent, bra mycket mer än 1,5 procent. Som en tidigare statssekreterare i Estlands försvarsdepartement skämtsamt sade i våras: ”För att kompensera att ni inte är med i Nato borde Sverige sätta av 20 procent till försvaret och ha kärnvapen” (DN den 19 maj).
Vårt försvar – i en tid med mycket allvarligt säkerhetsläge efter Rysslands militära upprustning och pånyttfödda stormaktsambitioner –är inte krigsdugligt. Det kan inte försvara Sverige i händelse av krig. Det är utifrån den insikten alla diskussioner om försvarsanslagen måste föras.
I veckan gav sig en av Sveriges mest framstående nationalekonomer in i diskussionen. I Dagens Nyheter menade Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi att försvarsberedningens förslag till nivåhöjning – som regeringen alltså inte vill binda sig till – är i underkant. ”Ambitionerna bör vara högre, inte lägre, än i Försvarsberedningens rapport”, skrev Calmfors.
Man hoppas att både Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Peter Hultqvist läste Calmfors kolumn i veckan. Det är inte möjligt att pruta på försvarsberedningens höjningar. Det är Sveriges säkerhet och frihet det gäller.
