Anders Gustafsson: Det är alltid någon som betalar för Vänsterpartiets gratis

”Gratis” – ett högst bedrägligt ord i politiska sammanhang. För det finns ju inga offentliga verksamheter som är ”gratis”. Att köpa in en buss är inte ”gratis”. Den som ska köra bussen vill såklart ha betalt. Och att tanka bussen är synnerligen inte ”gratis”.

Ja, alla utgifter (även offentliga) måste i slutändan alltid betalas av någon. Politiker kan lova ”gratis” saker men för skattebetalarna finns inget ”gratis”. "There ain't no such thing as a free lunch”, som man säger på engelska.

Men visst, detta påpekande säger ingenting i sig om satsningen är rätt eller fel. Men det gör alla uppmärksamma på att nya åtaganden måste ställas i relation till andra offentliga åtaganden eftersom skattebetalarnas pengar inte är en oändlig resurs.

Då dyker en rad andra frågor upp. Är x lika viktigt som y? Är x ännu viktigare än z? Klarar vi av det samhällskontrakt som vi redan har slutit med medborgarna? Många säger nog nej. Det vill säga frågor som handlar om ekonomins grundfråga, hur ska vi bäst hushålla med knappa resurser? Alla kan inte få allt.

Eller för att vara lite mindre abstrakt: är avgiftsfri kollektivtrafik för en stor del ungdomar viktigare än sjukvård? Även om sjukvården i Blekinge på många sätt är fantastisk och har många duktiga medarbetare har ekonomin de senaste åren varit ansträngd. Den politiker som föreslår att landstingets skattepengar ska läggas på andra saker, säkert med de mest lovvärda avsikter, är svaret skyldig varför dessa pengar inte ska läggas på sjukvården, eller för att höja exempelvis sjuksköterskornas löner, vilka är pinsamt låga. Är kostnadsfri kollektivtrafik för unga under sommarmånaderna lika viktigt, eller till och med viktigare än, sjukvård?

Det är inga lätta prioriteringar. Men vem har sagt att politik ska vara lätt?

Och nu när vi har börjat fundera på det här med kostnader och prioriteringar: finns det inte något annat sätt vi kan uppnå samma sak men till en lägre kostnad, det vill säga på ett mer kostnadseffektivt sätt?

Jo, det gör det. Om man vill. Att göra kollektivtrafiken avgiftsfri för alla ungdomar, oavsett om dessa behöver det eller ej, är en kostsam lösning på ett relativt begränsat problem. Fattigdom, vilken ska tas på yttersta allvar och vilken samhället har en moralisk skyldighet att bekämpa, hänger ofta ihop med arbetslöshet och bidrag. Kan vi då inte skruva i bidragssystemen i stället? Eller se till att det skapas fler jobb i samhället? Det är den absolut viktigaste åtgärder för att minska fattigdomen i samhället.

Det är lätt att hela tiden vilja bygga ut den offentliga sektorn till att både gälla allt fler områden och allt fler människor – med den överhängande risken att väldigt mycket fungerar så där trots ett av världens högsta skattetryck. Det är betydligt svårare att vara en politiker som ser till helheten. Att vara den som inte säger ja till allt. Men det är fler politiker av sistnämnda sort vi behöver fler av.