Mattias Svensson: Därför behöver vårt samhälle Edward Blom
Julen är en glädjens högtid, så jag tänkte ta tillfället i akt att pausa från samhällsdebattens vanliga tonläge av kritik och konflikt för att i stället hylla en riktig glädjespridare – gastronomen och arkivarien Edward Blom.
Få har som han med podd, filmer, sånger, böcker och egen glögg på det förhatliga Systembolaget andats liv i julens och inte minst julbordets alla traditioner. Här är mina fem främsta skäl till att vårt samhälle verkligen behöver Edward Blom.
1. Entusiasmen. Lyssna på exempelvis Edward Bloms vinterprogram i P1 och bli en lyckligare människa. En knapp timmes oförställd livsglädje över kulinariska njutningar av alla de slag. Ett överflöd av olika kök, smaker, dofter, erfarenheter och formuleringskonst i sällskap av den allra bästa ciceron. Det är som att bada i glatt humör, varma minnen och nyfiken fascination över mänskliga glädjeämnen.
2. Variationen. Som Edward Blom så ofta förklarar är hela poängen med helger, högtider och fester att de ska sticka av från vardagen. I allt från pynt i grälla färger till festmat i överflöd. Bejaka excesserna och låt julen bli ett sprakande tomtebloss i mörkret. Hellre en rejäl fest ibland, särskilt om tillvaron i övrigt är småtrist och monoton.
I Sverige anser många att bara en simpel själ kan fröjdas åt det enkla i tillvaron, och det ses nästan som lite småkorkat att vara glad och nöjd. Blom är en välkommen antites till sådan näsrynkande inskränkthet. Han går med full iver in i julens fest och läckerheter hela vägen till Kyndelsmäss i februari, för att sedan med samma entusiasm och seriositet ta sig an den fasta som föregår påsken – och då inte i den smala svenska betydelsen att inte äta mat, utan att avstå från både materiella och själsliga goda och varva ner för att till fullo kunna sätta värde på sådana saker resten av året. I Bloms rika personlighet ryms en variation av både djup och lättsamhet, med tydlig kärlek till båda. Tag lärdom, ungdomar!
3. Bildningen. I Edward Bloms sällskap är bildning något roligt och spännande, inte minst för att hans omfattande kunskaper om restaurangföretag, historia och traditioner tryfferar de läckerheter han stoppar i sig så blir det en smaklig anrättning. Förmodligen lockar han fler till lärande, läsning och bildning än världens alla förmanande folkpartister.
4. Avskyn mot förmynderi. Apropå folkpartism, så älskar jag förstås Bloms passionerade avsky mot restriktioner för allt som är gott, roligt och berusande. Livets alla små glädjeämnen är till för att njutas, inte förskjutas. De har förvisso risker och blir de allt vore livet torftigt, men enkla nöjen är en betydelsefull del av den mänskliga tillvaron. Det vi minns på ålderns höst är nog inte främst alla timmar vi var på jobbet, utan mer de där lättsamma kvällarna som skimrade av glas, ljus och socialt umgänge.
5. Han är annorlunda. Edward sticker ut, både genom ett karaktäristiskt utseende och genom sin katolicism, livsnjutning och traditionsvurm. Så välkommet och befriande i en tid då så mycket av samhällsdebatten handlar om att andra minsann ska passa in. Grå massor är trista, individer är färgstarka, och Sverige har på tok för få av det sistnämnda.
Därför behöver vi Edward Blom, som en kopp värmande, välkryddad starkvinsglögg i vinterkylan.
