Dags att syna pensionsbluffen
I dag röstar riksdagen om Pensionsgruppens pensionsreformer. Garantipensionen och bostadstillägget ska höjas. Från och med 2026 kommer vi, för att få allmän pension, behöva arbeta tills vi är 64 år, i stället för dagens 61 år.
Grundproblemet är att systemet i sin nuvarande form är underfinansierat. Vi blir nämligen allt äldre, och börjar arbeta allt senare. Vid 2060 kommer andelen äldre vara en fjärdedel, från dagens en femtedel, enligt siffror från SCB. Med beslutet från Pensionsgruppen blir det alltså flera år till i arbete på bara något decennium.
Dock saknas förslag för att ändra på det faktum att det inte lönar sig speciellt väl att arbeta. En person som inte har jobbat under en hel livstid kan få ut drygt 14 000 kronor i grundskydd i månaden efter skatt, enligt SPF (SvD den 6 oktober). Marginellt mer i pension får en lågutbildad deltidsarbetande kvinna. Det blir alltså inte speciellt mycket mer pengar på ålderns höst av att ha arbetat hela livet, än om du har varit arbetslös hela livet. Visst blir både lånen färre och konsumtionen mindre på äldre dar. Men ändå. Det tycks fortfarande vara en dum idé att satsa alla kort på att arbeta och låta staten lägga undan pensionen om du vill ha ut så mycket pengar som möjligt som pensionär.
När pensionssystemet reformerades 1994 var tanken att man skulle få 60 procent av lönen i pension. Men enligt en rapport från försäkringsfacket Forena får vi enbart ungefär halva pensionen i dag. För de födda efter 1971 kommer pensionen bli mindre än 45 procent av slutlönen, om ingen förändring sker. För 00-generationen landar den på 40 procent av lönen. För att 90-talisterna ska få en skälig pension på 55 procent av lönen behöver pensionsåldern höjas till 70 år. Hur många 90-talister är medvetna om detta?
Det är trots allt vi som arbetar i dag, som genererar pengar till dagens pensionärer. Ju färre som arbetar i framtiden, desto mer pengar kommer de som arbetar behöva betala in till pensioner och pensionsålder kommer sannolikt fortsätta att sticka i väg. Vi vet som sagt inte hur många fler eller färre som kommer generera skatteintäkter i framtiden. Den pension som du räknar med att få, behöver inte vara den du faktiskt får om något eller några decennier.
Pensionssystemet är lurigt, inte enbart för att det är svårbegripligt (man får lätt intrycket av att man inte ska kunna förstå sig på det). Samtidigt vaggas en yngre generation in i en falsk trygghet. Det är lätt att tro att staten sköter pensionssparandet åt oss på bästa sätt. Pensionen är (oftast) pengar som du arbetat ihop under ditt arbetsliv som du tvingas ge bort, men som du till viss del förväntar dig att få tillbaka. Om du har tur, vill säga. Vi tillåts inte heller själva ansvara för sparandet, förutom till en viss del.
Så ett tips på vägen: lägg undan pengar till dig själv så att du får överblick på ditt sparande. Låt dig framför allt inte luras att allting kommer att lösa sig när du väl går i pension vid 75 års ålder. Arbete är naturligtvis viktigt, men det tycks vara synnerligen uselt att förlita sig på om du vill leva gott på äldre dar.
