Dags att riva nya murar

Ledare
Foto: Lionel Cironneau

30 år efter DDR:s sammanbrott har det auktoritära åter dragningskraft. Varför är Tyskland och Europa 2019 inte tillräckligt bra för generationerna efter dem som rev muren?

När den tyska delstaten Thüringen nyligen gick till val fick det gamla kommunistpartiet Die Linke 31 procent av rösterna. Drygt 23 procent röstade på Alternative für Deutschland, ett ideologiskt sökande islam- och invandringskritiskt parti som dessutom ägnat sig åt Putinflirtande. Thüringen låg inom det gamla DDR:s gränser och är en till invånarantalet liten del av dagens Tyskland. Men för frihetsfirarna för 30 år sedan, när Berlinmuren till slut blev omöjlig att upprätthålla för Sovjetlakejerna i kommunistpartiet, hade ett sådant framtida valresultat knappast varit möjligt att förutse.

För dem som var tonåringar och unga vuxna i Sverige den 9 november 1989 var uppdelningen i väst och öst en självklarhet. Det var två system som konkurrerade om verklighetsbilden och Sverige befann sig någonstans mitt emellan, hemma i väst men ändå inte fullt ut med i gemenskapen. Det var knappast via skolutbildningen eller östtyska barnprogramsproduktioner som ögonen gick upp för den då uppväxande generationen om hur vanstyrt och människofientligt kommunistsystemet var. Det var lite John Blund över alltihop och i Vänsterpartiet kommunisterna var det hyllningstelegram ända in i betongmuren. Men den som hade tur kunde få veta av en klasskamrat som tagit sig till Sverige från Polen, Ungern eller Rumänien hur det verkligen var där säkerhetspolisen och socialismen regerade över människorna.

När Sovjets satellitstater rämnade och det östtyska kommunistpartiets talesman, Günter Schabowski, meddelade nya regler om utresor mot väst fick han frågan när de skulle gälla, och svarade att de skulle träda i kraft omedelbart. Då öppnades inte bara vägen ut till friheten. Dörren in för att upptäcka vad som funnits där bakom taggtråden stod också på vid gavel, utan bryska östtyska gränsvakter att ta hänsyn till. Det var inte enbart vakttornen som påminde om det brutala systemet. Att färdas genom studsiga östtyska vägar och rader av gråa vanskötta hus och byar, var att förstå hur organiserad kleptomani och utbyggda spionnät förstör allt vad tillit mellan människor heter. Ett livslångt vaccinationsskydd mot allt vad socialism heter.

Exakt hur vanskött DDR var förstod få förrän muren föll. Kostnaderna för återföreningen blev gigantiska. 40 år senare är Tyskland och Europa ändå inte det liberala förenade utopia som under ett par decennier kändes som ett möjligt mål att komma nära.

Ett delstatsval är en liten detalj i det stora. Men det skvallrar om något större, när tilltron till de institutioner som förknippades med frihet, trygghet och framtidstro av en stor andel människor inte anses kunna leverera längre. De svarar med att rösta på sådana partier som är förknippade med allt det dålig från förr, socialism och inskränkt nationalism.

Makthavare och opinionsbildare kan då förstås rikta sin frustration och ilska mot väljarna, mot folket, och fråga hur tusan de tänker. Det är en berättigad fråga. Men riktigt intressant blir det först om man kan se något eget misslyckande eller om allt handlar om att människor är dumma. Trodde man att den goda kraften fanns bland folket på gatorna 1989 måste man våga tro att den finns där även i dag.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.