Dags att bromsa raset mot botten?
Minns ni Stefan Löfvens bevingade ord 2013 att vi skulle ha EU:s lägsta arbetslöshet till 2020? “Det är viktigt, nu har vi en regering som passivt tittar på när arbetslösheten ökar”, sa han då. Men i höstens budget var målet skrotat. Och arbetslösheten har ökat.
Enligt färsk statistik från EU ligger Sverige på femte plats i arbetslöshetsligan. Bara Frankrike, Italien, Spanien och Grekland toppar oss. Totalt uppgår antalet arbetslösa till 393 000 personer, alltså på 7,1 procent vilket är en ökning med en procent från föregående år. EU-snittet är 6,2 procent, enligt siffror från EU:s statistikbyrå Eurostat.
Vi kan alltså konstatera, trots högkonjunktur, och trots finansminister Magdalena Anderssons (S) uttalande om att svensk ekonomi går som en Tesla så ligger Sverige på ungefär samma arbetslöshetsnivå som för fyra år sedan. Vi och en handfull sydeuropeiska länder med krisande ekonomier.
I maj rapporterade dessutom SKL att det saknas 150 000 personer i arbetsför ålder, framför allt inom äldrevården. 2028 kommer de i arbetsför ålder vara ungefär 300 000 fler, medan barn, unga och gamla ökar med nästan 450 000 personer (SKL, 2019). Kostnaden för äldrevården stiger, och kommunens intäkter genom skatter, blir relativt mindre.
Sverige har samtidigt EU:s högsta sysselsättningsgrad, vilket alltså är procenten människor som arbetar inom arbetsför ålder, enligt SCB. Gruppen “sysselsatta” i förhållande till “arbetslösa” är dock inte nödvändigtvis att betrakta som arbetande i bemärkelsen att de kan försörja sig på en lön. För att räknas till gruppen “sysselsatt” krävs att du ingår i rätt åldersspann (oftast 15-74 år) och att du utför minst en timmes arbete i veckan. Att räknas till den svenska arbetskraften innebär alltså inte nödvändigtvis att du kan överleva på ditt arbete.
I en brinnande högkonjunktur har arbetslösheten alltså ökat trots att mängder av yrkeskategorier (lärare, sjuksköterskor, undersköterskor, poliser, vårdbiträden) lider av akut personalbrist.
Sandro Scocco, chefsekonom på tankesmedjan Arena Idé föreslog nyligen ökad arbetskraftsinvandring. Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL, har en annan idé. Hon vill ta hjälp av teknikens under: “Man får hjälp att sätta sig i duschen, det kommer vattenstrålar från olika håll, massage och tvål, sedan får man hjälp att resa sig. Många kommer att uppleva det som bättre”(Aftonbladet den 1 oktober).
Genom åren har även diverse subventionerade arbetsmarknadsåtgärder (snabbspår, extratjänster, beredskapsjobb, instegsjobb med mera) testats utan större framgång. Och i dag stödjer C och L den regering som har misslyckats totalt med sitt övergripande arbetslöshetsmål.
Men vad är det som är viktigt här? Poängen måste ju vara att så många människor som möjligt ska kunna försörja sig själva. Ett första grundläggande steg för att få grepp om den reella arbetslösheten i Sverige borde vara att redovisa faktiska siffror över hur många som kan försörja sig på sin lön, inte enbart de som är sysselsatta.
Om inte arbetslöshetsmålet är ett fortsatt ras mot botten, är det dags för en grundlig genomgång av hela arbetsmarknadspolitiken.
