Emma Jaenson: Civilsamhället behöver större mångfald och mindre socialdemokrati
Civilsamhället ska per definition vara oberoende från det offentliga. Det ska baseras på frivilligverksamhet. Människor samlas där för att de ”brinner” för något, vare sig det är ett miljöengagemang eller för att hjälpa till att hitta försvunna människor. Att det skulle vara oberoende är dock långt ifrån sanningen.
BLT:s ledarredaktion uppmärksammade den 7 januari att den M/KD-budget som nyligen röstades igenom vill se att gåvoavdraget på sociala stödverksamhet och vetenskaplig forskning återinförs. Nu kanske så ändå inte blir fallet i och med en socialdemokratiskt regering. Det är dock inte helt oväntat.
Majoriteten av våra civilsamhällesorganisationer, däribland Röda Korset och Rädda Barnen, får stora statliga stöd. Många, framför allt mindre organisationer, får sina pengar från statliga myndigheter som Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor eller Allmänna Arvsfonden.
Och det finns flera anledningar till varför detta är problematiskt. Ett civilsamhälle som baserar majoriteten av sin finansiering på statliga pengar är staten. För att över huvud taget få tillgång till bidragen måste organisationerna anpassa sig efter vad de kan få pengar för. Finansieringen kommer exempelvis genom att projektansökningarna innehåller några välanpassade floskler om ”alla människors lika värde” och ” värdegrunden”. Det skadar inte heller att inkludera något om normkritik/intersektionalitet/HBTQ- eller minoritetsrättigheter.
För fundera en stund på det så kallade ”civilsamhället”. BLT:s ledarsida har tidigare uppmärksammat organisationen ”Mensen” som bland annat arbetar för att bryta ”menstabun” på arbetsplatser och skapa ett ”mensvänligt arbetsklimat”. Detta är en organisation som med största sannolikhet inte kunnat startas, och än mindre få något inflytande om det inte var för skattepengar.
Förutom att civilsamhället, genom skattefinansieringen, blir grått och likriktat så konkurrerar det samtidigt ut det ”riktiga” civilsamhället. Hur ska de organisationer som inte vill tumma på sin integritet genom att skriva in plattityder i sina policys kunna konkurrera med de enorma bidrag som det statsunderstödda civilsamhället får?
Anledningen till bristen på mångfald inom civilsamhället beror på att partier, och då främst socialdemokratin, förstått att civilsamhället är en maktfaktor. Organisationerna lobbar för olika sakfrågor, bygger folkligt engagemang och driver politikutvecklingen. Socialdemokraterna är medvetna om detta: se på Hyresgästföreningen, LO eller på Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.
Men tänk i stället då på vilken mångfald som hade funnits inom civilsamhället om det inte var helt beroende av skattemedel? Kanske hade det i stället bestått av föreningar och organisationer som drev frågor som faktiskt kunde uppbåda riktigt folkligt stöd?
För alla som vill se ett fritt civilsamhälle, som inte nästan uteslutande består av vänsterpolitik, bör gåvoavdraget återinföras. Då bör även gåvoavdraget breddas till att även gälla all allmännyttig verksamhet, som exempelvis idrottsverksamhet, kultur, miljövård, och politisk verksamhet. Om det är någonstans det behövs mer mångfald är det inom civilsamhället.
