Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons

Emma Jaenson: Bristen på satir är ett sjukdomstecken

Bra satir kan fungera som en ventil för allt korkat och konstigt som händer i samhället. Problemet är bara att den riskerar att censureras lite mer varje gång distriktsordföranden Camilla Karlman (SD) med fler blir kränkta.
Emma JaensonSkicka e-post
Publicerad 22 maj 2019 • Uppdaterad 23 maj 2019
Emma Jaenson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.
Distriksordföranden i Blekinge Camilla Karlman (SD) vill utreda ett stopp för politisk satir i public service.
Distriksordföranden i Blekinge Camilla Karlman (SD) vill utreda ett stopp för politisk satir i public service.Foto: Patric Söderström

Till SD:s landsdagar i höst har 15 av 26 distriktsordföranden ställt sig bakom en utredning för försäljning av SVT2 och P3 (SR den 19 maj). Men distriktsordföranden i Blekinge, Camilla Karlman, vill gå ännu längre. Hon vill utreda ett stopp för politisk satir i public service: “man [ska] kunna ha viss satir, men det beror ju på vad det handlar om. Det är så pass många allvarliga ämnen som diskuteras som gäller politiken, samhället och de bitarna och då rimmar det dåligt att lägga in satiren där” (P4 Blekinge den 20 maj).

Hon fortsätter: “Tar man P3 som exempel så har det slagit fel när de har gjort satir om Sverigedemokraterna”. Vad hon sannolikt syftar på är P3:s intervju med Jimmie Åkesson inför valet där programledaren skämtade om Åkessons vikt och spelmissbruk.

Annons

Men oavsett kass humor i P3 är satiren i samhället ett hälsotecken. Brist på bra satir återfinns där debattklimatet är sjukligt och ängsligt. En total frånvaro av satir återfinns i totalitära stater. Att driva med makthavares fåfänga, habegär eller maktfullkomlighet bidrar till att avdramatisera deras politik. Humor är dessutom oftast kul när det rör sig på gränsen till det som inte får sägas (vilket i Sverige är mycket). Satiren är något vi behöver mer av, inte mindre. Vi är svältfödda på det i Sverige. Och den behövs inte minst för att fungera som en ventil för allt korkat och konstigt som händer.

Att begränsa vad som får sägas i public service är dessutom ett sluttande plan. Under 2005, efter danska Jyllands-Postens publiceringar av ”Muhammedkarikatyren” och Lars Vilks ”rondellhund” inleddes en högljudd debatt om yttrandefriheten. Och under 2015 dödades 12 personer i terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo för att de “smädat” Muhammed. Under 2015 ville Tobias Hubinette, forskare i kritiska ras- och vithetsstudier inte att SVT skulle sända den klassiska sketchen ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” som Killinggänget gjorde i SVT-programmet Nilecity 1995 (Expressen 2 juni 2015). Under 2016 var det på tapeten att publicera bilder som kränker religiösa minoriteter (SVT den 30 november 2016).

Men i dag blir det lätt en storm på sociala medier så fort en självutnämnd representant för en specifik grupp känt sig kränkt. Eller så leder kränktheten till massanmälningar eller rop efter diskrimineringsombudsmannen. Anledningen till den andefattiga svenska humorn, är sannolikt att satirikerna själva är så anfrätta av rädsla för att säga fel saker. Ett annan möjlig förklaring till frånvaron av satir är helt enkelt att samtiden inte går att göra mer underhållande än den redan är. Tänk bara på det senaste exemplet med vänsterpartisten Malin Björk och henne inköp av “ganska många 3D-klitorisar i plast”.

Men så här har det dock inte alltid varit. Inför valet 1998 sände SVT den fantastiska serien “Riksorganet” där Göran Persson framställdes som en maktgalen pamp som skissade på planer om maktövertagandet via sitt dockhus. I dag är i princip den enda satir som på ett roligt sätt driver med svensk politik och samhälle gjord i Danmark (se Taet på sandheden på DR2).

Frågan om satirens vara eller icke-vara är fortsatt relevant i dagens så spända svenska (och till viss del europeiska) debattklimatet. Satiren är ännu inte helt död. Problemet är bara att den riskerar att censureras lite mer varje gång Camilla Karlman blir kränkt av dålig humor i SVT.

Förtydligande: I meningen om SVT:s sketch ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” har ordet ”förbjuda” bytts ut mot ”ville inte att SVT skulle sända”.

Annons
Annons
Annons
Annons