Barn behöver kunskap och kärlek, inte konventioner

Ledare Artikeln publicerades
Har rättigheter. Men barnens situation kommer inte att förbättras av barnkonventionen.
Foto: Henrik Holmberg / TT
Har rättigheter. Men barnens situation kommer inte att förbättras av barnkonventionen.

Vem motsätter sig en politik som sätter barnens bästa i främsta rummet? Det frågar sig företrädare för UNICEF, BRIS och Rädda Barnen (Aftonbladet debatt den 11 april). Debattörerna menar att Moderaterna och Centerpartiet, som motsätter sig att barnkonventionen ska bli svensk lag, inte tänker på barnen.

Barnrättsorganisationerna behöver dock inte hänga läpp. Regeringen räknar med att konventionen blir svensk lag 2020.

Men barnkonventionen har uppenbara problem. Ett bevis för detta är att Liberalerna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet vurmar för lagen – och detta inte bara för att de värnar om de små. Det är inte en alltför vild gissning att barnkonventionen kommer att användas av de olika partierna som ett försök att driva sin egen agenda. Det är lätt att se hur debatten skulle kunna se ut:

MP: Vi måste ge permanent uppehållstillstånd till alla – tänk på barnen!S: Vi måste införa gratis kulturskola till alla, tänk på barnen!L: Obligatoriskt kepsförbud i alla skolor, tänk på barnen!KD: Religiösa friskolor måste tillåtas, tänk på barnen!

Det kanske verkar förvirrat. Men faktum är att det är möjligt att tolka barnkonventionens principer på alla dessa sätt. Lagrådet är kritiskt till reformen och menade att barnens ställning inte alls blir bättre enbart för att man tillför fler bestämmelser som myndigheterna måste förhålla sig till. Dessutom är konventionen så fluffig och vag att det blir svårt för myndigheter och domstolar att veta exakt hur de ska tolka lagen. Risken med svårtolkad lagstiftning är uppenbar: den kommer att tillämpas olika från fall till fall. Det går emot principen att lagar ska vara lätt att förutse och därmed lika för alla.

För regeringen spelar det dock ingen roll att barnkonventionen blir svår att ha att göra med i verkligheten. Att vara för barnkonventionen innebär att man verkar snäll, och att verka snäll är ju det viktigaste.

Men det finns andra saker man kan göra för att stärka barns ställning. Ett sådant är att göra något åt betygsraset i den svenska skolan. En annan är att säkerställa att så många barn som möjligt ser sina föräldrar gå till jobbet varje morgon. Ett tredje är att stoppa barnäktenskap och hedersvåld mot unga flickor och pojkar.

Men det är klart. Sådant kräver ju politisk handlingskraft. Det är lättare att stifta nya lagar än att ta tag i praktiska problem.