Både rätt och fel om koldioxidskatt
I en valrörelse som i mycket brister i sakpolitisk konkretion är det befriande att Liberalerna driver frågan om att en europeisk koldioxidskatt borde införas. Och just den frågan var en av huvudnumren när Karin Karlsbro, partiets förstanamn på partiets EU-lista, frågades ut i SVT:s program toppkandidaterna häromdagen.
I teorin har Liberalerna helt rätt i att det behövs en europeisk koldioxidskatt, precis som Sverige har haft sedan 1991 och som flera länder inom EU har (sammanlagt 11). En generell och teknikneutral skatt på koldioxid är det mest kostnadseffektiva sättet att minska koldioxidutsläppen. Det är dessutom ett rättvist sätt att minska utsläppen eftersom miljöskadan täcks av den som orsakar den, enligt principen om att förorenaren ska betala.
Att den bör vara gemensam är också helt riktigt eftersom det är olyckligt att länder kan tillskansa sig konkurrensfördelar gentemot andra länder i form av lägre skatt på koldioxidutsläpp. Med tanke på att koldioxidutsläppen har gränsöverskridande effekt är det rimligt att företag och privatpersoner betalar samma pris för sina utsläpp oavsett var någonstans inom EU de sker. Koldioxidutsläpp i Polen är lika skadliga som koldioxidutsläpp i Sverige eller Nederländerna. Om det är något område som verkligen motiverar betydligt mer internationellt samarbete är det klimatpolitiken eftersom grundfrågan i allra högsta grad är global.
En invändning är att en europeisk koldioxidskatt innebär att EU tar ut skatt direkt från befolkningen och företagen i de olika medlemsländerna. Kritikerna menar att detta skulle vara att öppna Pandoras ask och i framtiden leda till EU-skatter på allt möjligt. Detta är en överdriven farhåga eftersom frågor om beskattning kräver enhällighet mellan EU:s medlemsländer.
Men trots att en europeisk koldioxidskatt har argumenten på sin sida är utsikterna små att en europeisk koldioxidskatt kommer att bli verklighet. Motståndet är för stort. EU-kommissionen har tidigare föreslagit det och tvingats backa. Bristen på realism är också det huvudsakliga argumentet emot att lägga tid och kraft på att en unionsgemensam koldioxidskatt ska införas.
EU har dessutom redan ett system med handel av utsläppsrätter för vissa sektorer, EU ETS (European Emission Trading System) sedan 2005. Denna handel omfattar cirka 45 procent av unionens totala utsläpp av växthusgaser. Skillnaden mellan att minska utsläppen med hjälp av en skatt eller genom utsläppshandel är dessutom framför allt akademisk.
Det är mer realistiskt att försöka bygga ut EU ETS, vilket redan finns, till att omfatta fler verksamheter och områden – sjöfart, vägtransporter och flygresor utanför EES-området – än att försöka bygga upp en unionsgemensam parallell struktur i form av en gemensam koldioxidskatt som förväntas möta mycket stort motstånd. Det är i dagsläget det mest realistiska sättet att gemensamt få ner koldioxidutsläppen inom EU.
