Att klubba klimatalarmism – en dubbel björntjänst

Ledare Artikeln publicerades
För att hejda uppvärmningen behöver vi konkret politik, inte symboler.
Foto: Matt Dunham
För att hejda uppvärmningen behöver vi konkret politik, inte symboler.

Inom klimatpolitik krävs konkreta idéer, inte symbolpolitik och alarmism.

Att hävda detta kan framstå som att sparka in en öppen dörr. Men i vår tid verkar det alltför ofta vara frestande att skrika högt efter symboliska miljöställningstaganden – inte sällan med rätt oklara poänger. Tyvärr har allt fler etablerade röster börjat anamma ett alarmistiskt synsätt som i värsta fall kan stjälpa snarare än hjälpa klimatarbetet.

Under senvåren utlyste Storbritannien som första land klimatnödläge och under sommaren hakade Kanada på. I Sverige driver exempelvis Vänsterpartiet liksom Greenpeace på i frågan och det florerar just nu förslag om att enskilda kommuner – som Göteborg – borde ta lokal ställning.

När Storbritannien i maj fattade sitt uppmärksammade beslut var det i praktiken ett sätt att visa på parlamentets ambitioner. Bindande reformer eller regleringar är den på pappret klorofyllgrönaste av markeringar däremot kliniskt fri från. Man kan helt enkelt läsa in optimistiska förhoppningar och tänkbart innehåll i den utsträckning man själv vill.

Som två företrädare för den liberala tankesmedjan Fores uttryckte i en debattartikel (SvD den 10 augusti) är just avsaknaden av lagstiftningsmässig konkretion slående. Dessutom har någon praktisk effekt inte märkts av sedan Storbritanniens klubbslag: politiken som bedrivs på området sker inte med koppling till nödlägesmärkningen utan skulle genomföras ändå.

Engagemanget för nödlägesmärkning är säkert fullt ut välmenande. Ändå är riskerna med vaga men stort uppslagna dokument uppenbara. Tonläget kring konsumtionsvanor i förhållande till utsläpp polariserar redan i dag genom skuldbeläggandet av den enskilda.

Att officiellt slå fast att vi befinner oss i kris som land skulle rimligen ytterligare skapa pessimism hos stora delar av befolkningen. Det är inte svårt att se framför sig hur känslan av att det redan är kört blir än mer utbredd vid ett införande av klimatnödläge. En sådan attityd skulle om något passivisera oss.

Som om inte det vore nog kan den symboliska bromsen mycket väl även slå åt andra hållet. Att politiskt erkänna ett nödläge skulle lätt kunna skapa en falsk trygghet där vi ser problemet som bortdelegerat. Den allvarliga märkningen sitter ju fastnålad hos regeringen eller lokala kommunstyrelsen, så nu är det bara för oss medborgare att invänta de fina resultaten.

I värsta fall kan formaliserandet av klimatnödläge alltså tvärtemot avsikten utmynna i en dubbel björntjänst för miljön.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.